en fantastisk midsommar med två små barn resulterade i: inga böcker lästa, inte många timmar sömn och fantastiska sommarnätter med norrländskt ljus. Kalla fötter i bottenvikens vatten och en miljard kliande myggbett. Kärlek och vissa funderingar på det som lämnats bakom. Detsomvar hjärtat är på semester, jag ska skärpa till mig och sommaren går.

något som kan resultera i ett studieresultat: en treåring kommunicerar i frågor. De börjar oftast med något av följande ord, vilken, vad och varför. Helst som någon slags raketkombination, i ett enda crescendo. Är klockan 05.10 på midsommardagens morgon är det möjligt att man inte har så mycket tålamod.

Viktiga viktiga möten

Vad händer på jobbet då, kanske ni undrar?

Jo, idag hade vi avdelningsmöte. För att ta upp viktiga saker som semester, avtalsfrågor och allmänt tjafs.

första punkt semester. Avklarat på tre min.
andra punkt avtalsfrågor. Lola hade en och det var avklarat på tre min,
Tredje punkt allmänt tjafs. 35 min diskuterande om hur lösa fredagsfika frågan när fredag denna vecka blir arbetsfri. Kan det tas på torsdag, det kunde det visst inte eftersom en var borta. Då blev fredagsfikat ett onsdagsinslag. Men det går ju inte för vi skulle ha after work kl 18 (jag vet mitt i veckan liksom) och då skulle man ju inte orka lika mycket eftersom man skulle ha fikat en massa på eftermiddagen. Men kan vi inte ta det på tisdag då? ....rörande överens. fredagsfikat får bli på tisdag. Efter tre sekunders tystnad sa hon som skulle baka...."men det är ju idag!!!" och så började diskussionen om.

jag förstod fortfarande inte resonemanget att man inte skulle orka middagen om man åt en bulle på eftermiddagen. Så jag höll mig tyst. Jag tänkte att håller jag mig bara framme så blir det nog fika.

jag har sett lite för mycket på analyserna i fotbollsstudion.

idag har jag lärt mig något ofantligt nyttigt.

Gårdagskvällen genomleds med söndagsångest och oro, hur skulle jag klara ännu en vecka med bergochdalbanan? Måndagmorgon möttes med en resolut känsla av att vilja vara glad. Så jag stövlade iväg mot jobbet med solsken och ett lugn.
Jag var genomtrevlig. Hela dagen. Ett enda kvitter och inte en enda sänkt gard. Detsomvar hjärtat förstod ingenting. Han blev totalt överrumplad, plötsligt kunde han han inte köra sitt spel. Nu bestämde jag. Och jag bestämde att han får inte chansen att göra mig illa.

Aidaho-detsomvar hjärtat 20-0.

Analys: konflikter löses med ett ett strålande humör, det överrumplar motparten.

det är bra ändå.

sherlock holmes i form av Robert Downey Jr, kaka med massa rom och choklad, kaffe med konjak, snus, två fina vänner, stökig fotbollsmatch som fick mitt blod att koka. Hur jag överlever.

Ibland så är det lika bra att det blev som det blev. Jag kunde inte kontrollera situationen med rosa moln och någon som uppträdde som han var intresserad. Nu känns mitt liv igen och i igenkänningen finns möjligtvis lugnet. Jag behöver det just nu.

oj vad fina de är, de där som gifter sig idag! Bara de inte börjar gråta för då måste jag sympatigråta.


Dagens inköp är Död tills mörkret faller av Charlaine Harris, den med det coola omslaget som månpocket har satt ihop. Jag hoppas verkligen att översättningen är bra, för det nya pocketpriset är visst hela 80 kr. Hutlöst.

En bild hade varit på plats men efter att ha lyckats skicka tillbaka mobilen till skapelseåret och grundinställningarna börjar jag gråta av bara åsynen så vi skippar det här med mobilblogg tror jag.

Höstens bokskörd

Vanan trogen kommer här en redogörelse för vad ni ska läsa i höst, enligt Svensk Bokhandels höstkatalog.

Romaner -feta, smala, stora, små:
1. Corpus Delicti - Juli Zeh, en spännande tyska. Inte helt lättsmält.
2. Underjordiska timmar - -deplhine de Vigan, fransk litteratur i bästa sekwaanda. första boken var mycket bra. Nu kommer tvåan.
3. Att springa - Maria Sveland, bitterfittan var en stor favorit. Kan hon igen?
4. Engångsligg - Josefin Palmgren, enkla faktorer som stockholm, uteliv, livsleda och eufori.
5. En dag till skänks - Anna Gavalda, en liten överraskning. Förhoppningsvis en positiv.
6. Ät mig - Agnes Desarthe, fått fina hintar från frankrike att det är som en liten mumsbit.
7. Högre än alla himlar - Louise Boije af Gennäs, kan 90talet personifierad slå 2010?

Reportageböcker från en facknörd till en annan:
1. Skeptikerskolan - Andreas Anundi, nu är det dags för sanningen.
2. Döden i grytan - MatsEric Nilsson, han fortsätter sätta maten i vrångstrupen på oss.
3. New York - Martin Gelin, sjukt snygg resbok till äpplet.
4. En italiensk populist - Kristina Kappelin, den där berlusconi alltså.
5. Hollywood guldåldern - Lasse Bergström, för en hollywoodjunkie som jag.
6. En liten bok om ondska - Ann Heberlein, för att jag är både kär i ann samtidigt som jag är lite rädd för hennes styrka, mod och svaghet. Allt på samma gång.

Biografier, för dig som inte orkar skaffa dig ett eget liv:
1. Krig, kvinnor och Gud: en biografi om Barbro Alving - Beata Arnborg, cool dam den där Bang.
2. om Strindberg av Lena einhorn (red), så många kända namn skriver om ett känt namn.
3. gösta ekman.Farbrorn som inte vill va' stor - Klas Gustafsson, Klas gör en kulturgärning igen.
4. Ladies - Johan Hakelius, åh så bra, johan fortsätter frossa i härlig anglofili. Nu märkliga, brittiska kvinnor.
5. Förföra demonen: att skriva för livet - Erica Jong, klart ska man läsa Jong. Ännu en cool dam!
6. Du och jag,farsan - CajsaStina Åkerström, det här kan bli riktigt riktigt bra. Förhoppningsvis kommer Klas Gustafsson vilken dag som helst fatta att det finns en bra historia här.

Klassiker i nykostym:
1. Bära mistel - Sara Lidman, världens bästa kärleksroman kommer i cool Modernistatappning.
2. I den första kretsen - Alexander Solzjenitsyn, i Brombergs nobelserie har turen kommit till en riktigt viktig tegelsten. Som nu är om möjligt än längre.
3. Prinsessan de Clèves - Madame de Lafayette, Sarkozys favoritbok i chicklitkostym.
4. Fattigadel del I-IV - Agnes von Krusenstjerna, ännu en god gärning i klassikerskörden. Mer Agnes till folket.

Små pärlor:
1. Prins Charles känsla - Liv Strömquist, förväntan förväntan. Liv höjer mina förväntningar med bara sitt val av titel. Ska han äntligen få en förtjänt känga?
2. Album 2 - Annina Rabe, Martina Lowden ska äntligen följa upp allt.
3. Proggiga barnböcker - Kalle Lind, mannen med skäggbloggen fortsätter med sina böcker. Som avnjutes var gång.
4. Och jag läste att det var omöjligt att leva lycklig förutan dig - Mark Levengood, för titeln! oj, för titeln!
5. Bortskänkes: 50 kg pyttipanna - David Batra, för det infaller i min skämmesgenre. Böcker jag aldrig skulle erkänna att jag läser med stor begivenhet. Fler arga lappar, fattar ni!

Favoritgenren kokböcker fortsätter växa:
1. Modern fransk husmanskost - Yvan Cadiou, modern husmanskost i en 80talsskrud.
2. Fina feta fiskar - Klara Desser, min husgud ska nu lära mig äta fisk.
3. Kanelbullar - Kristina Eriksson, bra kock som möjligtvis kan baka också.
4. Söta Saker - Theresia Erneborg, någon som kan baka och som har en fantastisk blogg!
5. Buonissimo! - Bo Hagström, förhoppningsvis lika bra som hans förra kokbok.
6. kärleksmums! - Emma hamberg, husmorsorna fortsätter regera.
7. Italiensk Fastfood - Paolo Roberto, hårdlanseringen av den italienske pojken fortsätter.
8. morberg jagar och lagar - Per morberg, macho macho.
9. LCHF på mitt sätt - Ulrika Davidsson, Ulrika är som en modemagnet vad gäller dieter. Men hon gör det bra.
10. Sju sorters julkakor - Cecilia Vikbladh, ett smalt ämne men det är ju Cecilia! cecilia borde få komma fram mer!

Referensverk:
1. Bonniers kokbok, jubileumsutgåva i form av en ren faksimil av 1960talets utgåva. Redaktörsnamn är legender som Tore Wretman och Pernilla Tunberger. Pernilla var Anna Bergenströms mamma, det säger väl allt? Framsidan av denna gör mig alldeles knäsvag.
2. Bonniers kokbok, nyutgåva signerad år 2010, är snygg och bjuder på namn som Anna Bergenström, Monica Eisenman, Lisa Eisenman Frisk, Fredrik Eriksson, Jan Hedh, Elisabeth Johansson, Fredrik Klein, Örjan Klein, Gert Klötzke, Jens Linder och Maud Onnemark. Man har en ny tonvikt på mer klimatsmart tänkande och jag måste införskaffa denna! Jag måste bara komma på vad sjutton jag ska göra med den utgåva som redan står i min hylla och endast är ett par år?
3. Allt om mat: stora kokboken. I min tanke så tror jag mig se hela denna bok som guldkornen ur en favorittidnings oändliga skattkista. Det kan väl inte bli dåligt?

Jag säger nej:
1. En flickfotografs bekännelser - bingo Rimer.
2. 277 kakor - Jan Hedh. inget ont om jan, men jag lyckas Aldrig med hans recept.
3. Mannerströms julkokbok. "Jag tycker om en gammaldags jul! Jag kavlar upp ärmarna och lagar all julmat från grunden. Jag lägger in sillen, gravar laxen, rullar köttbullar, kokar och griljerar skinkan, gör revbensspjällen ... Inget får saknas! Sen är det gott med en kall snaps och lite mumma!" jag får kallsvettningar av detta. Jag vill bara ha aladdinasken. köpt.
4. Rosendahls trädgård - Malou von Sivers, så snor vi av Monika Ahlberg. Rakt av.

kolla detta omslag, jag skulle kunna ha det som tapet i köket:

Kärleksmums!

Vad smart marknadsföring ändå! Det som ändå fångar mitt öga mest är kokbokshyllan i bakgrunden, där skulle jag vilja botanisera en stund.

Men klart! Jag ska ju läsa Emma!

Till och med Jane Austen skrev ju om Emma att "Jag ska ha en hjältinna som ingen utom jag kommer att tycka särskilt mycket om".

Lite som jag känner mig.

möjligtvis helt hopplös

....Det har varit en grönjä***g vecka, jag har haft gråten och ilskan som ler och långhalm i varsin hand. Detsomvarhjärtat bara för några dagar sedan och jag försöker kommunicera men det är inte lätt när båda har nerverna på utsidan och alldeles för många och långa tår att kliva på. Och mellan oss en stackars kollega som försöker få situationen på fötter. Vuxna människor med tonårskristendenser skulle verkligen behöva få en medlare till hands för att inte allt ska förstöras. Det var längesedan jag hade känslan av att ha något så skört i mina händer. Jag blir alldeles förtvivlad av anspänningen och känslan att när som helst kommer jag förstöra den sista chansen.

Vad jag gör för att bemästra situationen:
*sorterar bokhyllorna och ringa min mamma för att förhöra henne om var mina saknade böcker är: "mamma, nu hittar jag verkligen inte Gunilla Thorgrens bok om Grupp 8...kolla på andra hyllan från höger i din bokhylla, står den där?" sms 23.35 torsdag natt.
*börja läsa en miljard böcker om hjärtkrossade tjejer i 30årsåldern för att sedan slänga den över rummet. Det är som tolstoj skrev varje olycklig familj har sin historia, min stämmer inte med lola i "en förtjusande man". Allvarligt, vad är det med marian keyes? Har hon alltid skrivit så här dåligt?
*övergivit tepåsarna i skåpet och gick ut med en vän. Mitt i veckan. Rödvin och spanska tapas. Cigarettrök och snus. Viljan att inte vara så präktig alla gånger. Baksmällan gav dock våra samtal än mer hätskhet.
*pratat i telefon med älsklingsvännen, i flera timmar. Älta, älta och åter älta in i minsta detalj och en tålmodig vän som borde få bragdmedaljen vilken dag som helst.
*tränar, promenerar och äter godis. Om vartannat. Vore det möjligt även samtidigt.
*läser facklitteratur som tar upp ämnen som kriget med stort K, litteraturanalyser av tove jansson och ebba witt-brattströms bok om alla kära systrar. Jag älskar den röda boken som är helt fantastiskt skriven och vackert formgiven. Jag skulle också ha velat uppleva den tiden. När det faktiskt hände något annat än otrogna kändisar och olika bokstavsdieter.
*funderar över begreppet "ta tag i sitt liv!"

Visst är inledande minuter på filmen "mitt stora feta grekiska bröllop" helt lysande? Så väldigt strålande! Tv4plus blev fredagskvällsräddningen.

Idag skingrades molnen och jag dråsade i marken med verkligheten hårt stämplat i pannan. Vissa saker är för bra för att vara sann. Jag får det att låta som en simpel sak, men något som byggts upp under månaders tid och raseras på ett dygn gör att allt gungar.

Tur man har vänner som saktar farten på gungan. Och hemköps lösgodisavdelning. Och möjligheten att bli nunna kvarstår. Det blir nästa efter att fotbollsvm är över.

Men någon stackare måste förbarma sig över omeletten med de okokta linserna. De är som svårare att tugga idag.

saker man gör när man går runt och undrar varför han inte svarar på sms:

häller okokta gröna linser i ugnsomeletten. Tuggmotstånd på högsta nivå. Magen helt chockad.

jag ska inte tråka ut er med min elefantbal, den får mina vänner utstå via msn. Det hela påminner om en "he said, then i said"-dansen.

Men jag kan berätta att de här små rosa molnen skymmer hela administrationen. I ett obevakat ögonblick låste jag mig ute ur internet, andra gången kom jag att bli spärrad på ena biblioteket när jag glömde lämna i tid. Till mitt försvar så får man de tre varningarna med endast två dagars mellanrum.

Så idag släpa tillbaka alla böcker till bibblan och be om ursäkt. Möjligt att bibliotekarien vill höra om mina senaste sms.

Så vad jag sysslar med, liksom

Jättefin människa besökte mig förra helgen. Hjärtat var fullt av glädje, över fina vänner och en spirande elefantbal i mitt hjärta. I ett obevakat ögonblick slog jag mig själv ut ur bloggosfären och internet. 7 dagar senare kunde jag igen logga in tack vare att ha tjatat sönder teknikersupporten hos min operatör.

Så här har ni mig igen. Förlåt att jag försvann, om ni nu saknade mig.

Nu ska jag läsa in mig på alla 120 bloggar som blinkar som olästa. Fantastiskt vad folk skriver. Massor. Samtidigt som jag ska lyssna igen alla förlorade timmar på spotify. Vi börjar nog med oskar linnros. Om och om igen. Pojken har ju gjort sommarens skiva.

Mitt hjärta? Jo tack, det har fyllts ut till bredden innanför min hud och hela min verklighet är som suddig. Mina böcker ser på mig med bekymmersrynkor över ryggarna och biblioteken ringer och frågar om jag tappat bort mitt lånekort eftersom det inte har använts.

Juni, kära vänner, juni.

Och jag har börjat viras runt fingret på en manlig arbetskollega. Jag har aldrig träffat honom. Vi har daglig kontakt där vi sitter och kuttrar i varsin telefonände. Nu har han mitt privata telefonnummer och min privata mail. Nu vill han att jag ska skicka en bild. Och jag är redo att avsluta allt bara för att slippa. För att det är så skönt att en människa kan fånga mig totalt genom sina ord och sin röst. Jag vill vara anonym för att jag anar att det hela skulle förändras om han fick se en bild av mig. Och jag vill inte ändra nåt, jag vill bara att de här fjärilarna ska få sprida ut sig alltmer inom mig.

Äntligen är stegen lättare, äntligen är mina tankar ljusare.

Annars kanske jag kan skicka en bild av mina böcker, "det här är jag, detta har format mig".

jamie verkar som mer sympatisk för var gång.

åååh, det är jamie om några minuter! OM BARA NÅGRA MINUTER!

det sista rosevinet, det sista av kycklingsalladen, en massa matlådor fixade, tvätten torkar, ett fantastiskt sommarregn och det är Jamie på tv. Det är nästan att jag kan ta att det är söndag kväll.

Jo förresten, har ni sett att Leila på landet går i repris på fredag kvällar? Inte det bästa tidsvalet. Men äntligen kan man få se programmen igen, när ska de komma på dvd egentligen?

minns ni?

Jo nu är det så här förstår ni:

13. Mattan på plats verkar inte funka så bra. Steg 13: bär ut alla möbler och administratörer och slit upp mattan. Bär ut elstolpar. Limma dit en ny matta.

14. Här sa ÄNTLIGEN flyttgubben ifrån, de gamla borden fraktas på tippen. Steg 14: Köp in nya möbler, invänta frakt.

jag tappade helt bort mig i konversationen och började kallsvettas. Fyllde jag 30 i år?? Om någon månad bara?? Var i hela friden hade mitt 29:e år tagit vägen? Jag räknade och räknade och räknade om, fakta blev alltmer klar för mig.

Miniräknaren min vän hjälpte mig till rätta i tillvaron. Det är nästa år det smäller.

Ja jösses, någon kommer omfamna 30årskrisen med hull och hår.

månadens kokbok gånger två.

Äntligen, som jag har längtat efter denna dag. Nu är de mina.

rösten är det nya

Den senaste tiden i mitt liv har som sagt och bevittnat inte varit den bästa på kärleksfronten. Det har skitit sig från Newtons dagar, ungefär. Det har varit skogshuggaren som jag lämnade ute på söderns höjder och det var musikläraren som lämnade mig ute i norrlands mörkblåa kyla. Längre bort orkar jag inte ens fundera över. Jag har tänkt att en stor säckväv och ett rep i midjan vore en bra förbättring av mitt liv.

Det nya jobbet har inte varit mitt bästa val, men på en punkt har det verkligen varit bra för mig. Telefonkontakten med en drös människor i helt andra ändar av landet. Telefonkontakt med människor som man med stor sannolikhet aldrig kommer träffa. För plötsligt släpper en spärr hos mig. Det är som att nätflörta nästintill. Och när det gäller män där åldersskillnaden börjar på 10 år och ökar, där är jag som en expert.

Jag är en jäkel på att få bra kontakt med människor, när jag får tänka bort alla hinder som stoppar mig i ett faktiskt rum. Gubbarna mina är buffliga, tvära, trötta och allmänt svårtalade. Det är då desto roligare att försöka få dem att tina upp. Vi pratar om det ena och det andra och vi får varandra att skratta så vi kiknar.

Några speciella karlar har jag ändå närmast hjärtat: det är den som vill boka telefonsamtal varje morgon och eftermiddag för att vi ska muntra upp varandra, det är han som vill att jag kommer ner till honom för en båttur, det är han som absolut ville skicka en flaska skumpa och säger hej, gumman så tårna krullar sig.

Men utanför det så är jobbet skit och jag går hem till en tom lägenhet. Så någonstans vet jag att de där telefonsamtalen är ren egoboost. Tror jag. Ett klassiskt "se mig"-exempel. Får man göra så? någon gång måste man ju lära sig att umgås med folk på ett riktigt sätt.

Tills vidare ska jag fortsätta läsa i min nyinhandlade jamie oliver och clas karlsson.

åh om några timmar har jag några små monetas på kontot igen. Vad ska jag helst införskaffa innan de är slut igen...kläder, mat eller bara nya jamie oliver? Åh alla dessa viktiga val.

bra är det inte

Som ett barn av ironi och cynism, äkta åttiotalist, så upplever jag ibland problem i mina möten med litteratur. Som nu när jag försöker läsa Sherrilyn Kenyons serie om nattens lekar och begär. Det är så...dåligt. Först irriterade jag mig på översättningen, sen så är det språket i sig. Jag hoppar över meningar och stycken för det babblas, det svamlas och det är helt hopplöst hoppigt. Jag blir generad över detta ganska explicita, en annars ganska luttrad läsoman som jag. Jag tycker det är en ganska konstig idé att en tonårsbok så tydligt ska bygga upp handlingen kring att spänningen ska stiga för att sluta i en väldigt överromantiserad sexscen. Jag känner igen stilgreppet från romancegenren som är ganska stor, men att den ska översättas och katalogiseras som en del i den nya pocketsatsningen IRL för unga vuxna. där sätter jag mitt frågetecken. Särskilt när man som ung vuxen ska behöva lida sig genom meningar som är överlusade med adverb. Mina tänder gnisslas vid tanken på att jag snart har läst mer än halva boken och det som hänt hittills som ska kunna räknas till de bra händelserna är:

1. Hon blir hämtad av pojken i en vit lamborgini...framför ögonen på exet.
2. Hon får sexiga underkläder i present av pojken...innan de ens har någon som helst relation till varandra.
3. De har sex där pojken helt enkelt "är SEX" och "består helt och hållet av muskulös kraft".

förutom det så är historien ganska tunn.

mitt problem som åttiotalist? Det är så dåligt att jag börjar fundera om det kanske är meningen att det ska vara så dåligt. Att det är ironiskt skrivet som en schablon för alla harlequins. Att översättaren använder detta språk för att ge bilden av en ganska fyrkantig genre.
Inte vet jag, men jag vet att jag måste läsa nåt annat efter detta. något som ger mig tillbaka tron på en romantisk kärlek med något som helst innehåll. Pojken kanske till och med har lite trivselvikt att gömma under tröjan?

för att jag så gärna vill heta Nikita. Och sy mina egna kläder.

för att jag så gärna skulle vilja vara en nikitabibliotekarie.

Bara för att jag blev så kär.

En till bild från Jamie. En annan känd svensk maträtt.

Att ha en halv rulle vid lånekvittoautomaten.

Gäster brukar fråga om jag inte får plats med alla böcker. Jo. Än så länge så. Men det är Bibbloböckerna som får sova på golvet. Hundöronmärkta och utan liggunderlag. Och ett gissel under mörka nattpromenader i lägenheten. De har ett hårt liv de där Bibbloböckerna.

Så du gillade strömmingen?

Jamies nyaste bok finns redan i bokhandeln. Och det här kan bli en riktig klassiker. Jamie gör nästan alla medelhavsländer och stockholm. Recepten är lovande, Bilderna som vanligt fantastiskt och att Jamie skriver sig varm för surströmming! Med lovord för den galne svensken.

there's someone for everyone...apparantly

finaste svt,
tack för att ni räddade min dag. Att överraska med en fantastisk fin kärleksfilm. På en måndag! Helt fantastiskt. Vad är väl finare än en film med kompletta galningar som finner varandra. Och kärlek som gnistrar som hård diamant mellan de båda. Stöter och blöter, förstör och finner varandra i den bisarra verkligheten. Töntar och så uppenbart du och jag.

Måndag och hela veckan fick plötsligt lite värme.

Eagle vs Shark

likt uttåget ur Egypten hade jag i glädjeyran sprungit ur tofflorna i reception. När jag så släpade mina fötter innanför dörren hade någon vänlig kollega vänt på skorna med riktning mot skrivbordet. Happy Monday!

Jag har snart rusat genom 1400 sidor Andres Lokko och jag är helt hänförd. Böckerna är full av hundöron med låttips som ska kollas upp på Spotify. Min kusin förfärades över att jag behandlade bibbloböcker på detta sätt, jag har ingen ursäkt förutom att jag lovar att släta ut dom sen. Jag vill bara att boken ska känna sig läst och älskad. Hundöron är tecken på att något har fastnat. För egen del skulle jag kunna gifta mig med böckerna för att bara få sätta dess namn bredvid mitt på dörren.

Ett dåligt kort, jag vet. Men kollar du mellan hustaken ser du nåt ljusgrönt skimmer. Det är björkarna. Björkarna! Äntligen!

jag har letat fram bästa studsmatteklädsel och har fått hintar om att vi ska grilla..låter som en bra eftermiddag. Jag tar med mig Andres och drar ut i solen.

när du tycker ditt jobb borde ha lite mer spänning.

En stor del i mitt nya jobbliv är telefonibaserat. Minst sagt. ibland så är det jourpass som tillfaller en och annan stackare. Den stackaren var jag idag, inte konstigt med tanke på att jag är ny och det var en klämdag i fråga. Förutom jourinställningar i arbetssystemet så måste man även underrätta växeln om vems anknytning som kommer vara aktuell för inkommande fall.
Därför ringde jag växeln. För första gången jag ringde fick jag prata med någon annan än växelemma. Detta var en karl.

"...jo hej, det är aidaho. Jag tänkte bara berätta att det är jag som är da2an idag. "
"...Men vad bra att vi har fått tag på varandra, det är jag som är Iron man2!" viskade han då. vad har vi för planer för dagen?"

jag bröt ihop av skratt så jag kunde inte säga just något mer.
När jag senare på dagen pratade med växelemma bekräftade hon min teori att vi har en ny kille i växeln. Han hade just blivit informerad om att da2an faktiskt var ett vedertaget begrepp och att jag inte var en helt galen människa.

Men det måste ju innebära att Robert D Jr jobbar på mitt jobb.

nu börjar det!! Nu kommer vår och vi går mot en trevlig höst.

så underbart att gå mot en fin vårhelg med en trevlig katalog i handen!
Särskilt när den är välpackad med trevliga nyheter 8när jag får välja):

Torgny Lindgren skriver sina minnen. Norrländska skrönor, ja tack.
Mia Öström berättar om Florence Nightengale i en garderob. Något annat än det förväntade.
Sigrid combüchen skriver om en författares motiv. Bakom ett fasligt vackert omslag.
Inger Edelfeldt samtalar med djävulen.
Line Blikstad börjar med Elvis. (känner vi inte igen detta från "jävla John!"?)
Fina Maria Sveland ska än en gång svepa in oss i sitt grepp.
Martina Lowden följer upp med Album 2.
Aino Trosell skriver om kvinnan i Dalarna. Det är svält, det är 1800tal, det är norrland. Det är bra.
Stig Dagerman nytrycks i galet snygga böcker.
Käbi Laretei fortsätter berätta.
Katarina Kieri bryr sig om allt.
Karl Olov Knausgård börjar berätta om sin kamp. Ingen kort historia.
Carole Martinez har ett broderat hjärta.
Margaret Atwood ser syndaflodens år.
Erica Jong förför demonerna.
Samtidigt som Maria Sveland skriver förordet till feministklassikern.
CajsaStina berättar om sin pappa.
Många spännande namn skriver om Strindberg.
Keith richards skriver om sig själv.
Gud finns i Sverige, i alla fall i formandet av landet, berättar Göran Hägg.
När Lasse Bergström hellre riktar lampan mot Hollywood.
Jan Hedh är upptagen med 277 kakor.
Allt om mat samlar allt om mat i en bok.
Malou von Sivers besöker Rosendahls och samlar recept. Har vi glömt Monika Ahlberg?
klara Desser går från klarhet till klarhet.
FestLinnea från NY står för de obligatoriska macarons.
Mannerström gör svensk jul, vem annars säger jag?

Topp fem över pepp:
Knausgård - ständigt detta peppande. Särskilt hos vår största bokblogg.
Cajsastina - berättar om sin far Ted Åkerström, en historia jag väntat på.
Allt om Mat - snygg kokbok och äntligen allt!
Erica jong - erkänn detta kan vara riktigt bra.
Martina Lowden och Annina Rabe i ett album - oh the joy!

sockersöndag

Dagen till ära vaknade jag med ett dovt huvud som under de kommande timmarna kom att utveckla sig som jag befarade. Kroppen blir som sirap och huvudet som ett rejält stenblock, solitt, fyrkantigt och svingandes mot något hårt.
På eftermiddagen träffade jag småbarnsfamiljen från igår och idag var tonen en annan. Hela bunten var som kantstött, övertrött och skör. Till skillnad från mig så har dock föräldrarna ifråga ett tålamod som skulle göra mandela stolt. Själv gömde jag mig på toan emellanåt och lutade mitt huvud mot den svala keramiken (förhoppningsvis någorlunda städad).

Med ett huvud som detta kan matförtäringen slås ur spel och dagen har kryssat fram mellan metallsmakande kaffe, kakor på ett fik, ostbågar och cocacola och kiwimousse. Jag har nu försökt staga upp stigen med lins-och tomatsoppa. Det finns hopp om förbättring.

För er del kan jag bara säga: Modernistas utgåva av Andres Lokkos krönikor är helt ljuvligt fenomenala. Jag försöker komma förbi det något tråkiga omslag men gläds åt den genomtänkta formgivningen i kombination med Lokkos härligt flytande språk. 300 sidor har forsat fram och boken är redan full av hundöron, nostalgisk av alla musikreferenser från mina tonår så kommer snart en spotifylista (detta underbara verktyg) att sammanställas. Nu vill jag bara på nåt sätt komma undan mitt bokköpsstopp (ganska naturligt med en tom plånbok som fladdrar i den norrländska vinden) och införskaffa den fina boxen. Bookydarling gillar också.

Kocken idag.

Mitt bästa ikeaköp någonsin sköter sopplagningen idag. Vi kommer bra överens måste jag säga. En bra finess är ju att den är bara att köra in i ugnen när man känner för det. Det var denna gryta som mamma saknade mest när jag flyttade. I kombination med att jag stod och rörde i den.

"nu får jag verkligen inte handla någonting annat än mat de sista veckorna innan nästa lön, jag är verkligen luspank och måste tänka väldigt ekonomiskt både vad gäller mat, tidsfördriv och roliga happenings. Jag får inte unna mig något innan jag vet att jag klarar mig ekonomiskt de sista...men kolla de säljer bonesboxen jättebilligt här! Jag har säkert någon blodpudding i frysen."

Att få hänga en stund, äta glass på stortorget med solen i ryggen. En liten hand som skänker stor värme. Bästaste finaste.

have we been here before?

så var det dags för en ny del i vår följetong en dag på jobbet:

Vår lilla avdelning för administration ska samlas ihop och flyttas in i ett eget rum för att göra plats för de andra dårarna och ge oss själva lite utrymme för tanke och reflektion. Vår lilla avdelning är en ringa skara på 10 personer. För att denna flytt ska genomföras så delas händelseförloppet upp i några väl valda händelseförlopp.

1. Vår lilla röda avdelning på cirka 20 personer fick plötsligt order att flytta ut från det innersta rummet för att göra plats för administration. Deras dokumentation och arkiv flyttades ut i korridoren/brandvägen. Sen fick de ett skrivbord med en dator att samsas om. Steg ett: flytta ut alla bokhyllor och skrivbord.

2. Flytta in de första administratörerna. Lite utspritt över rummet. Med andra ord där det inte låg en massa pärmar. Steg två: Bära in alla bokhyllor och dator som administratörerna behöver.

3. Införskaffa de gamla kontorsmöblerna från en annan site som blir 1,5 vecka försenad. Den administrativa avdelning är utspridda i konferensrum och lite här och var det finns plats. steg tre: skaffa fram rullvagnar till administratörerna för att kunna köra runt de mest frekventa materialet under dagens jakt på sittplats.

4. Möblerna anländer. Det visar sig vara gigantiska kontorsbord som ska fästas ihop fyra och fyra. steg fyra: bära in och montera ihop monstren.

5. när så detta är gjort och datorerna ska flyttas på plats inses att det saknas elstolpar, det finns nätverksuttag endast för två datorer i hela rummet. För att det ska fungera måste stolparna stå i bordens mitt. De ihopmonterade borden. Steg fem: montera isär borden, bär ut dem igen. Börja installera elstolpar.

6. När denna kombination börjar genomföras så inser man snart att borden är för stora för rummet, plötsligt finns bara plats för 8. Steg 6: snabbt informera den röda avdelningens chef om att han måste flytta från sitt kontor till konferensrummet. installera mer nätverksuttag och fixa nya skrivbord till chefsrummet.

7. Hjälpa chefen för den röda avdelningen att flytta till konferensrummet. steg 7: installera nätverksuttag, flytta arkiv, leta ett nytt konferensrum ute i förrådet.

8. Bära in möbler och montera ihop dem med de nya elstolparna. Steg 8: hålla den administrativa avdelning på halster från att snika sig åt de bästa platserna.

9. Krismöte eftersom några i den administrativa avdelningen känner att vissa försöker sno åt sig de bästa platserna. steg 9: krismöte som slutar i lottdragning. Lottdragare den nya killen som inte kan vara partisk. Han fick avstå sina sysslor i en halvtimme för att lösa våra problem. Lösning: jag hamnade i chefsrummet...som jag inte ville...

10. Efter några dagars arbete i det nya rummet får den administrativa avdelningen nog och kräver att en matta läggs in för att fånga upp det studsande ljudet som gör vårt telefonjobb outhärdligt. steg 10: flytta ut administratörer, montera isär bord, flytta ut bord. Lägga in matta. Bära in möbler, montera ihop, flytta in administratörer.

11. Någon dag senare storknar den administrativa avdelningen och begär ny ventilation i rummet. steg 11: gör en administratörrokad, ring efter ventilationsgubben.

12. När jag skriver den administrativa avdelningen så kan jag förresten berätta att det är en viss klientel i avdelningen som kräver dessa insatser. Dessa människor har nu börjar kasta onda ögon på de "skräniga skrivarna som står i närheten". Jag har en känsla av att vi inom en snar framtid kommer få se en omflyttning av skrivarrummet. By god, jag hoppas de har en smidigare flyttplan.

För egen del hoppas jag snart få flytta in så jag och min nya kontorsborskumpan kan få ett varsitt bord. Just nu går vi på schema.

min granne håller på att tömma vinterförrådet.

Det som göms i snö kommer fram i tö.
Det som förvånar mig mest är hur sjutton de fick plats i deras lilla ruckel till skjul. Och hur orkade de bära ut det?

Saker som man undrar över.

Sen kan jag berätta, efter att ha sniglat mig förbi deras staket att lejona är i trä. Och inga små bitar. På mitt tredje varv såg jag även de enorma blomsterurnor som tillhörde fontänen. Jag hoppas bara de inte tänker ha kvar den röda stormattan i fontänen.

jo en liten sak till, ett liten underbar nyhet på nigellas hemsida:

"Thanks for being patient while details of Nigella’s new book have been finalised. Kitchen: recipes from the heart of the home will be out in September in the UK, published by Chatto & Windus. In it there are recipes for busy week days and more relaxed weekend cooking, tips for making the most of what you have in your kitchen, and some storecupboard saviours!"

och hade jag en iphone så skulle jag skaffa en sådan där app

I min bokhylla: Jamies matrevolution

för väl sisådär 10 år sedan fick jag ett väldigt oväntat intresse, nästintill galet besatt. Allt på grund av den här mannen. minnesbilden jag har är att min far och jag står förstummad framför tvn, först något obekväma över "den hattiga tvbilden - är han aaaldrig still?" sen över det som tillagades. Plötsligt fick mat-tv en hel ny innebörd, jag var tvungen att vara hemma för varje avsnitt av denne man. Helt fantastiskt. Jag minns fortfarande känslan när jag stod i bokhandeln och insåg att något bokförlag genialt nog hade översatt en bok skriven av mannen i mitt liv. Ändå blev jag något besviken över den svåra kokboken (jag var på min höjd redo för Vår kokbok). Men sedan dess har jag fortsatt köpa hans böcker så fort de dyker upp. Likaså finns tvprogrammen i dvdhyllan. Tänka sig va, matprogram på dvdboxar. det kunde man inte tro.

Jag börjar så detta lilla projekt med att bläddra i "Jamies matrevolution". Jag har plockat fram boken tidigare och då gjort bland annat fisk i bacon, kyckling-purjostroganoff och majssoppa. Allt mycket gott. Men jag har fortfarande ett problem med boken. Den känns för basic, samtidigt lite för udda områden för en basickokbok. Förutom de trogna pastarecepten så är det ett ganska stort kapitel med indiska recept. Likaså tenderar boken att vara svår att hitta i, ena stunden är fiskrecepten under ena rubriken sen finns en skrälldus till under en annan rubrik. Men jag gillar verkligen Jamies tanke med att föra vidare, det visar verkligen att vi alla kan påverka oavsett vad vi sysslar med. Bara vi ser till att inte tröttna och endast hålla sig inom ramarna. Det är kanske inte jamies bästa bok, men den håller bra klass och jag fortsätter finna matlådelösningar i boken. Trevligt nog så är Jamie aktuell med ännu en ny kokbok nu i maj, Jamies Amerika ser mycket lovande ut.

jag har bra tänder.

Som håller ihop framför tungan.

Även före frukost, en måndagmorgon.

När jag återkom från några dagars ledighet, utan en droppe kaffe i blodet och blodsockret i tårna, så fick jag dagens första chock. Förutom den när klockan ringer.
En vänlig kollega hade rafsat ihop sakern på mitt skrivbord i en fin hög på golvet, övertagit mitt skrivbord och min nya dataskärm. burken lät han flytta för den var så dålig. Så plötsligt så var jag utan skrivbord. Gapande stod jag och stirrade på förövaren som glad i hågen började förbereda sig för dagen.
när jag skulle till att brisera så kom han på att han var tvungen att visa ett fel som jag gjort, "ett helt hopplöst fel som vi kommer få mycket skit för". En kvart senare när han berättat i detalj hur svårt det var att rätta till mitt fel och att jag verkligen inte fick göra så igen så visade det sig att jag hade fått hjälp att göra fel. Ganska stor hjälp. Man kan säga att jag bara satt och gapade under hans genomgång mest för att jag inte för mitt liv kunde komma på att jag någonsin gjort sådär. Och det hade jag visst inte. Som avslutning sa han: "ja du ser hur det ställer till när du gör sånt fel, det tar en halv dag att reda ut." Det hade tagit 20 min mest för att han inte kunde släppa biten "skräm upp henne med konsekvenserna".

Sen sa han: nu måste du hitta någonstans att sitta, jag måste kunna arbeta.

Nu i efterhand när jag läser det så låter det ju som jag hittar på. Men. Det. Gör. Jag. Inte. Vid min gud, jag önskar att jag gjorde. Eftersom han och jag ska bilda ett arbetsteam om bara några veckor. Vi får se med spänning hur länge han kommer överleva.

(min chef? säger du. Jo hon placerade mig vid ett annat bord, den kollegan var hemma. Och imorgon skulle förövaren vara hemma, så då "kan du ju sitta där imorgon."
Sen på onsdag så får vi väl se...


Det gnistrar om mina hårtoppar..de är elektriska.
Det som räddade mig var att jag visste att ikväll ska jag hämta ut en hel hög reserverade böcker på bibblan och nyinköpta leila på posten.

när är det tid för att räkna på deklarationen? Varför inte kvällen innan inlämning..
Ska bara läsa alla bloggar som uppdaterats den senaste veckan först.

I norrland flyttar man inte i onödan.

helgen är förbi, det sa bara foooom!
jamie oliver bestämmer även denna vecka i mitt kök, vi kommer ganska bra överens förutom att jag lagar mat för ett helt kompani.
Och i björken utanför mitt fönster hänger en datormus i sin sladd.

Dagens hjälte!

En sån gubbe skulle jag vilja ha som låntagare i mitt bibliotek! Frågan han svarar på är: vad läser du nu?

Som jag har längtat.

Nu är han äntligen min!

Rabatt på posten. På löningsdagen.

Fortsättning följer..

Idag skulle jag sjösätta ett nytt litet projekt på bloggen, något för dig boknörd som tittar förbi emellanåt. Med flytten så kom äntligen stunden för mig att återigen ställa upp mina böcker på bokhyllorna, många böcker som fortfarande är olästa, obläddrade och oälskade. För att ge dem lite uppmärksamhet tänkte jag rota lite extra bland hyllorna och presentera dem för er.

Men...idag var allt måndag-grått och jag tyckte inte en enda bok var värd att lyfta ner och fram. En annan dag alltså.

min vän är inte en van stockholmsbesökare. Några få men goda tips var det som önskades. Hedengrans i sturegallerian, sade jag.

Igår eftermiddag fick jag ett sms:
"de påstår att de ska stänga men de kan väl inte göra det förrän jag har bestämt mig vilken bok jag ska ha. Sitter i en fåtölj och försöker ta ett beslut, men funderar på att det är bättre att bara köpa hela bokaffären."

Inte mig emot, bara jag får hjälpa till att städa bland hyllorna.

ibland så tycker man att den svenska televisionen kunde snappa upp nyheter lite snabbare..särskilt sånt som jag har hittat och gillat. För gudarna ska veta, har jag hittat det...ja då har nog hela världen hunnit före så någon större nyhet kan det ju inte vara.

Roald dahl's barnbarn är inte bara modell och författare. hon är även tvkock. Varför kan inte svt köpa in hennes serie då? Jag läser på bloggar att hon dras illa med Nigella-oket. Men vad gör det? Leila gör ju detsamma och vi älskar ju henne ändå.

Jag gillar Sophie Dahls kokbok och nu vill jag faktiskt kunna kolla in Miss Dahl's delight på tvn. tills dess får det väl bli youtube.

En annan som gillar boken också.
en annan som också vill se Sophie på svt.

Sophie, som hon inte kommer synas i matprogrammet. Även om plura försökte starta någon slags trend med sin bara överkropp.

jag har beställt en lyckatill-present till mina vänner som flyger på nya äventyr i höst. The Best Things to Do in New York 1001 Ideas av Caitlin Leffel och Jacob Lehman känns som en bra utmaning under 2 års tid i det stora äpplet. De får då inte komma hem innan några uppdrag är avbockade. Jag hoppas bara att det inte syns att jag spräckt bokryggen innan jag slår in boken. Jag vill ju bocka för de som inte får göras innan jag är på besök.

Jag är nog en amishjunkie.

jag är kär.



i Brooklyns kvarter finns en liten chokladfabrik som huseras av dessa två killar. Så, två killar med fantastiska ögon, skägg och tatuerade armar, som gör choklad! I New York! Det kallar jag jackpot och börjar redan nu packa min väska.

Deras hemsida bjuder på fler snygga bilder.

mycket konstigt! Jag släpade mig till folkets hus och storfesten för kvinnan (väldigt allergisk mot sånt egentligen) främst för jag hade läst i tidningen att Anneli Jordahl skulle vara där och prata om sin bok om Ellen Key. Den finaste bok jag läste förra året. På plats fick jag vada genom bord med luktagottkrämer, häxor och annat jox. Det var lite piffigare än bokfesten för nån helg sedan. Men ingen Anneli. Hon var som borttrollad från både program och lokal. Så då rymde jag fältet ganska omgående.

Nu ligger jag på soffan och läser spännande böcker. Tyvärr gör det mig väldigt motvillig till att gå ner till tvättstugan..

Idag fick jag bevittna ett särdeles förtjusande bokbyte på bibblan: På barnavdelningen utbröt ett större slagsmål mellan flicka, 5 år, och pojke, samma årskull. Den bidragande orsaken var boken om Julia. Och det var inte så att bägge ville ha den. Orsaken till slagsmålet var att flickan älskade boken om Julia. Det var faktiskt den bästa bok hon visste. Därför tyckte hon att pojken skulle få uppleva samma läsupplevelse. Det var ren omtanke.

Så såg inte pojken på det hela. Han skulle då rakt inte läsa boken om julia. Det var i detta konflikten uppstod och eskalerade med ordentlig fart och ljudeffekt.

Jag tror jag just har sett en ny utvecklingsmöjlighet för bibliotekariens vardag. Stoppa all dålig läsning och hjälpa låntagare till varje pris.

men björkbyn blommar i maj, får vi hoppas.

under den kommande månaden kommer följande ske i min vänskapskrets:

M1: London
A&D: Rom
M2: Side
M3&M: Mallorca
K&D: Uppsala (utbildning för New York)
M4: Överraskningsresa från pojkvännen hemligt resmål

De har upprepade gånger bett mig om tips vad de ska hitta på, handla, äta och besöka. Jag kommer bli som den där författaren som skrev sina reseskildringar från sitt sovrum, eftersom han inte kunde lämna sängen. Jag minns bara inte om han var sjuk, fattig, lat eller bara smart? Har ni också hört talas om denne man? Eller är det bara en sägen?

ett andra intryck.

Aöex Schulman hade jag en ganska god bild av, trodde jag. Och i den bilden ingick inte att jag skulle sträckläsa hans skildring av pappan och gråta de sista 30 sidorna så jag hade svårt att se orden.

Ni andra har väl läst för länge sen, men jösses vad jag fick omvärdera karln.
Nu vill jag bara krama på min pappa.



Läs "skynda att älska"! -ta honom sedan på orden.

ett sent bloggtips så här på söndagskvällen

fat girl trapped in a skinny body

Strawberry goat cheese pound cake
Chocolate chip cheesecake


och säkert nåt recept som inte innehåller ett kilo socker, men de kan man ju bläddra förbi.

jo så kan man se filmen Fur den fiktiva berättelsen om Diane Arbus liv. Nicole Kidman spelar Diane och Robert Downey Jr (ja, min man och ja, jag kan väl dela med mig ibland)spelar Lionel Sweeney, den man som Diane faller handlöst förälskad i.
Jag såg filmen med min migrändrabbade kusins man som sågade filmen rakt av. Själv var jag mer än förtjust. Det kändes som att se Diane Arbus bilder i flytande form, får jag göra min egna amatörmässiga tolkning så såg jag aldrig Robert Downey Jr som en person i filmen utan snarare en personifiering av de motiv som kom att fängsla Diane Arbus och få henne att bryta upp från sitt liv som hemmafru. I filmen dras Diane ohjälpligt mot Lionel likt en fotograf som dras mot motiv som kanske avskräcker betraktaren till en början.

hear, hear, bokomaten..

vore jag i närheten av Malmö i sommar då vore ett besök på Moderna Museet och utställningen om Diane Arbus ett måste! Missa inte det!

Arbus var en amerikansk fotograf som nog är mest känd för sina porträtt av människor präglade av utanförskap. Hennes foton är aldrig fridfulla utan bär spår av något som pågår under ytan. Vissa säger även att hennes bilder i sig är av människor som är i sin miljö därför ganska trygga, det oroliga finns i betraktaren som kämpar med fördomar och förutsatta meningar.

trevligt!

byns reggaebussis har blivit erbjuden en filmroll.

Skönare person får man leta efter, synd jag bor ett kvarter från centrum annars hade jag gärna cirkulerat runt några varv i bussnätet med honom. Han lyckas alltid sprida en skön känsla i fordonen när han är i farten.

Fina Kerstin thorvall är död. Läs, läs, läs hennes böcker!

Läs även det tänkvärda inlägget hos bokstävlarna som pekar på en annan sak som är riktigt sorglig, de råa kommentarer som Kerstin Thorvall kämpat mot i alla år FORTFARANDE används för att frånta henne värdighet och värde. Och vi skriver 2010! Sture Linner som dog för några veckor sedan, det var ju förstås en fin människa, men kommentarerna till den dödsrunan lyfte honom till skyarna. Något som tyvärr inte hände med Kerstin, nyheten om hennes död bemöttes bland annat av ”Äntligen, Nu slipper vi självskådande och självömkande klimakteriesvett.” Och så säger folk att det inte finns någon könsmaktsordning i samhället.

Bokfest i björkbyn.

Och jag har röstat fram yvonne hirdman som den coolaste damen i stan. Annars fullt med kulturkoftor. Hirdmans bokprat var helt förtrollande, det var vilt slagsmål vid bokbordet. Nu en diskussion om litteraturkritik med katarina mazetti, vis jenny morelli, ingalill mosander från tv och slutligen en kvinna från en bokblogg. Lite väntade puckar om bokbloggar, kritiska kritiker som inte läser och slutligen hur ska en recension se ut, vad ska den ta upp. Och i min väska ligger hirdmans bok.

snacka om att inte ha någon koll. Det var då inte jenny morelli. Men en annan vis kvinna var det..

att vara så däckad i influensa i flera veckor som denne blogginnehavare innebär att hela hemmet blivit eftersatt. När jag har släpat mig till sängs vid tidiga kvällstimman har jag lovat mig att så fort det börjar släppa (läs lördag förhoppningsvis) ska jag göra "det där" som måste göras.

Så förutom ta igen fler sovtimmar (hur det nu ska vara möjligt) så ska jag även
öppna veckans post
ringa skatteverket och fråga om deklarationsfrågor
omboka tid hos vårdcentral
betala räkningshög
sortera skor och bära upp resterande på vind
Bära upp en hylla till förråd
dammtorka
städa, dammsuga och våttorka golv
boka tvättstuga och förhoppningsvis tvätta
Göra matlådor
rensa ut vinterkläder
Sätta upp spegel
Ringa hyresvärd om takkontakter
hänga upp kökslampan
plantera om blommor
sopsortera

Samtidigt ska jag träffa en vän, besöka bokfesten i stan och slutligen en lunch på bibliotekscafeet.

När jag såg mig själv göra detta i min planering så var det ändå en glad person som gjorde allt grundligt och fridfullt. Med ett leende på läpparna.

det känns som en übermennisch behövs, hoppas hon har vett att låta bli ringklockan så tidigt på en lördagmorgon.

Att inte ta i så man brister.

som ny på arbetsplasten skriver jag ner nästan allt som sägs. All den uppsjö av förkortningar och ord som jag som inte fattar nåt av. Något måste ju fastna.

Idag fick jag sitta bredvid två killar i min ålder. Väldigt trevliga och villiga att försöka hjälpa mig. Jag skrev så pennan glödde. Efter en längre monolog som den ene mynnade ut i lutade den andre sig diskret mot min axel och sa:
"duu..du behöver nog inte skriva ner det här. Han har pratat om en bas som han ska köpa i säkert tre minuter."

min vän är diabetiker och har därför bunkrat upp med flera av Pauluns böcker i kokbokshyllan. De flesta recept däri gör hennes tillvaro lättare. För egen del så ser jag alltid fram mot vardagslyxen att få äta middag hemma hos henne.

Det vi har märkt med Paulun är att de verkar gilla kryddor. Kryddstarkt skulle man kunna säga.

Senast bjöd min vän på kokosmjölksfisk med röd currypasta i. Receptet sade en halv burk. Min vän var lite skeptisk men har ju litat på Paulun tidigare. Så i med en halv burk röd currypasta.

det var gott. Det var också det starkaste jag någonsin ätit. I hela mitt liv. Jag trodde ett tag att hon ville ha ihjäl mig.

Så mitt tips är, prova gärna receptet med pauluns kokosmjölksfisk. Men ta det lite lugnt med currypastan.

Audrey Niffenegger - Her fearful symmetry

Audrey Niffenegger har hittills kommit ut med en bok på svenska, den finns även att hyra som film i en butik nära dig, en något tillskruvad kärlekshistoria om en bibliotekarie i Chicago och hans strävan att få leva sitt liv med sin älskade. Problemet, det lilla, är att han drabbas av tidsresor.
Niffeneggers nästa bok kommer nu i sommar och är en översättning av "Her fearful symmetry" som jag har läst i påsk. Även denna bok har sina oanade vinklingar av historien som jag gör mitt bästa för att svälja. Historien utspelar sig i London, eller främst runt Highgate Cemetery. Det handlar om familjehemligheter, familjeband, syskonskap, kärlek och döden. Och att hantera livet i allt detta.

En kvinna dör i cancer och lämnar sin lägenhet i London till sina syskonbarn. Två tjejer i tjugoårsåldern som lämnar sina föräldrar i Amerika och bosätter sig i London, främman från allt som de känner till. Snart lär de känna London, sina grannar och kvinnan som lämnade lägenheten till dem.

Författaren har till hjälp markörer som London, historia, kärlek, udda personligheter och litteratur. Som Calliope skriver: Vilken anglofil biliofil med viktorianska, historiska böjelser kan låta bli att älska det? Jag kan till viss del hålla med henne, efter att ha till stor del sträckläst boken. Dessa personer är så lätt att ta till hjärtat efter bara några sidor. De friseras inte till det bästa, oavsett de mindre attraktiva sidorna så vill jag att det ska gå dem väl. Men författaren lyckas verkligen att tänja gränserna för vad jag kan gå med på. För historien tar lite oväntade stigar och jag vill verkligen säga att jag kan ta allt, men ibland hoppar jag över några sidor i känslan "nej, det här vill jag inte ha med".

Men i slutänden kan jag säga att det var en bra bok, det ska bli kul att läsa den på svenska och se om översättningen kan behålla magin. Fina bokomaten har också läst och gillar.

För egen del skulle jag vilja besöka Highgate Cemetery nästa gång jag är i London. Inte helt otippat.

Bokomaten och jag har en exceptionellt bra smak i böcker. Bland annat gillar vi Hofbergs italienkokbok, oavsett skandal eller inte.

Till påskmiddag blev det efter ett visst bläddrande en potatispizza med fårost. Fantastiskt gott. Men nu ska ni få slå era kloka ihop och fundera över en receptfråga.

I receptet ska man först koka potatis mjuk, pressa den i potatispress för att sedan blanda den med mjöl och lite mjölk. I nästa steg ska du göra en grop i smetens mitt där du häller en blandning av jäst, socker och ljummen mjölk. Över detta pudrar du lite mjöl och sen ställer det för första jäsning i 30 min.

Här kommer min fråga.

Varför knådas inte jästblandningen ihop med potatismjölet inför jäsningen? Blir inte den jäsningen ganska onödig annars?

Detta funderade vi över under tiden vi åt efterrätten i form av en nötlikörsmousse med hackade hasselnötter från "två systrars söta". Otroligt gott, otroligt mäktigt, otroligt mycket rester.

The ugly thruth
efter att ha genomlidit "dumpa honom" utan minsta antydan att dra på munnen så var det ganska befriande att se en film som ändå gjorts med lite värme. Katherine Heigl är ju slätstruken som överjäst deg men får draghjälp av Gerard Butler som verkar avslappnad i rollen. Heigl sliter hela filmen för att lyckas få någon färg till den roll hon tilldelats, inte helt lätt antar jag. Eller är hon så dålig på att agera? Butler höjer filmen genom att vara mansgris med glimten i ögat. Det är inte originellt men det ändå gjort med värme. Helt klart en trevlig förströelse.

Och i slutänden så förstår jag Jennifer Aniston..
Frågar du mig så har ju inte honskatbenjolie dragit det längsta strået i frågan om män.

Ska ni se film i helgen, se inte "he's just not that in to you!" Jag skär tänder över detta vanvett. Hade jag inte haft så lite godis kvar hade jag slängt det på tvn.

konstigt med en så kallad "tjejfilm" som ägnar 120 min till att göra ner tjejer totalt. Tjejer som framställs totalt neurotiska, griniga och äckligt könstypiska. En chickflick borde framkalla någon som helst känsla av gemenskap och igenkänning. Den här visar bara "hur jävla dumt ni tjejer tänker". För killarna i filmen får visst bete sig hur som helst.. Och konstigt nog så är det bara en kille som kan sammanfatta spelreglerna, ädelt nog i lättfattat format så Gigi ska förstå.

den här filmen är inte undantaget som bekräftar regeln, den är regeln. Om regeln säger att en tjejfilm gjord på 2009 ska inte bygga stereotyper från 1800talet.

Så efter 120 minuter tjejfilm kan jag inte annat säga att jag har lust att knocka närmsta syster. Och det kan inte vara meningen?

Det är i sociala sammanhang du känner dig ensam.

jag är immun för det aber att laga mat och äta ENSAM. För mig är det inget jobbigt i det. Jag tycker det är avkopplande att rota i grytor, hacka och sno ihop. Själva ätandet kan ju vara skoj tillsammans med andra, men jag klarar det även på egen hand. Likaså är jag inte brydd att gå ut för att äta/fika ute ensam. Jag gör det gärna med en bok så jag har nåt att hitta på under tiden man sörplar det där kaffet.

Men ibland kan jag slås av tanken att jag är ensam. Det hände alldeles nyss. Efter att ha klurat en stund på om jag var hungrig, om det var värt att vara hungrig och i så fall vad som var mest skonsamt att äta så kom jag fram till att jag absolut ville ha smörgåstårta. Inte bara lite önskan, utan stort begär. Jag gick på affären. Letade mig till disken och plockade enportionslådan med smörgåstårta.

Vi kanske var högst 10 personer inne på affären. Inte någon i par. Inte någon av oss såg ut att ha så bråttom någonstans utan flanerade runt bland hyllorna med vår lilla korg. Jag törs säga att nog ingen av oss hade planer för kvällen.

När jag skulle betala min lilla portionslåda skämdes jag, jag funderade på om jag skulle plocka något annat från hyllan så kassörskan skulle tänka "det är nog bara en i familjen som vill ha smörgåstårta.." men jag insåg att det skulle vara alltför genomskinligt.

På väg hem slogs jag av tanken, tänk om jag skulle ha frågat någon i affären om vi skulle hitta på nåt? Fika eller laga mat tillsammans? "I och för sig har jag varit hemma i flera dagar på grund av magsjuka, men jag är säkert på bättringsvägen nu"

varför inte läsa om världens bästa bok "blonde" tillsammans med bokcirkeln i P1 i vår? Jag ser fram mot att lyssna på dessa diskussioner eftersom de lyckats samla riktigt intressanta personer: Åsa Linderborg, Carin Mannheimer och Jan Guillou. Nu väntar jag mig osande diskussioner om denna bok, Joyce Carol Oates kan om någon väcka känslor. Det fick jag själv uppleva efter en het diskussion gällande "älskade syster".

Under tiden som vi väntar på första avsnittet kan ni lyssna på tidigare avsnitt i podden, bland annat kan ni höra leif gw persson diskutera Alberteserien (Cora Sandel) tillsammans med Agneta Klingspor.

såg ni våffeljärnet Leila hade i gårdagens program? I min feberyra framstod den större än min stekpanna. När jag kollar upp den på nätet idag så hade jag kanske inte så fel ändå. Men oj, vilket habegär som slog mig. Jag vill också kunna göra monstruösa våfflor med choklad och jordgubbar i.
Till den runda summan av 3775 kr...



Undrar om dessa kan finnas till ett mer fördelaktigt pris i New York?
Visst ser det nästan ut som att mittenpartiet är de en sån där springform man har satt en anknäbb på?
Jag har kommit fram till jag ska sluta kolla upp priser på det Leila använder i sitt kök.

my stubborn as försökte släpa mig till jobbet imorse men jag fick vända halvvägs med frukosten åkandes sjukhushiss. Sen dess har jag legat förankrad i sängen. Ihärdig magsjuka som gått över i allmänt illamående, feber, yrsel och mensvärk. Varför inte allt på en gång liksom?

Jag började läsa Dennis Lehane "mörker, ta min hand" imorse och har nu läst halva. Lättläst och jag fastnade snabbt i handlingen. Jag ställer mig mycket frågande till författarens skrivsätt, men han ska ju vara en bästsäljare så det är väl bara att svälja förtreten. Vissa meningar måste läsas flera gånger innan jag greppar vad det står. Samtidigt är ju handlingen fängslande och vad jag minns av "Patient 67" så kan Lehane twista till handlingen innan det är klart.

Nu ska jag försöka övertyga de dörrplingande påsktanterna att lämna godis istället för att kräva det av mig.

efter några dagars magsjuka är det närmsta jag kommer mat de nya avsnitten av "Leila bakar" på tv4 plus.

Inför helgens påskeri önskar jag kunna säga att det blir en massa mat och en massa godis. Inte bara på bild då. Hoppas det gäller även er.

jag är kanske inte den mest observanta barnvakten. Ett tu tre och lillflickan satt med en hel näve ballerinakexkross i munnen. Och världens lyckligaste leende.

fikat med exkex + den nya. Efter en viss sondering av terräng så visar det sig att det är jag och de två som är kvar i stan i påsk. ji.ho.

jag befarar att denna blogg kommer brisera i slutet av veckan.

jag kan väl ge er rätt i att det inte var så genomtänkt att gå på konsert där det nu fastställde exet spelade. När han så spelade emmyloulåten visste jag inte om jag skulle bara gråta eller faktiskt gå fram och slå honom hårt med basen.

"Well you really got me this time
And the hardest part is knowing I'll survive. "

en otroligt skön dag med kusin på stan. Kollat nya kläder, inredningsprylar och böcker. Första riktiga lönen nästa månad kommer rinna mellan fingrarna.

Nu en kycklinggryta med rödbetor, morötter, fetaost och matvete. Enligt Lagalätts recept.

Snart konsert med vännen och den nykäre. Möjligtvis kan jag få ett glas vin och en snus om några timmar. Hoppas ni njuter av helgen!

HAN har blivit med förhållande. Det inkluderar inte mig.


det går bra nu.

muffinsform till salu. Akut billigt.

Nu minns jag varför det inte blir så många muffins gjorde i det här hushållet. Därför det blir inte muffins, det blir muffinshattar som skruvats loss från formen. Resten av muffinsen skrapas ner i en stor påse och används som kaksmul.


Och jag är så arg så använder riktiga bestick på nonstickunderlaget. Fula repor kan du ha där du kommer ligga längst i skåpet under soppterrinen, du muffinsform!

våffeldagen till ära åts inte en enda våffla, jag har inte ens sett ett existerande exemplar. Det är egentligen inte riktigt sant eftersom jag faktiskt nöddes till att KÖPA mig en tallrik våfflor igår. Inte ett järn hemma så jag knallade till ett café i närheten. Där tog de 50 riksdaler för EN våffla. EN. 5 små rutor, 10kr styck. Sen fick jag jordgubbssylt med skumgrädde. Jag tror faktiskt att tårarna rann när jag åt. Är vi inte i Norrland kanske? Riktig grädde och hjortronsylt? Men vad sjutton skulle jag inte få betala för det?

Så idag inga våfflor. Jag har rensat skafferiet och sopat ihop till Bokomatens muffins. Sen ska jag ligga på soffan och läsa nya nummer av Filter. Möjligtvis äta lite muffins och dricka te.

Hoppas ni håller på traditionerna och äter våfflor till middag!

de som säger att träning är bra för din hälsa, de har så rätt. De senaste dagarna har lysts upp av fullkomligt springa in i väggen på träningarna. Tankarna tystnar när du gör allt för att hitta luft till andningen. Idag fick jag även partna med en tjej som var alldeles skoningslös, när jag gav upp slet hon mig upp från golvet och tvingade mig fortsätta i "bara tio sekunder till". Att tio sekunder kan vara en sån evighet.

Idag höll jag mig på fötter under träningen med mantrat "du ska få köpa cocacola när du går härifrån". Min kropp skrek efter cocacola. Och godis. Jag stapplade sedan in på hemköp och stegade mot den bekanta avdelningen. Men så dök min (snygge) tränare upp i synfältet. Han skulle visst också handla. Så jag köpte aldrig något godis eller någon läsk. Mannen var som ett plåster runt varje hörn. Jag kom från hemköp med ett paket linfrön och en stor ananas. Vad i hela friden ska jag göra med det?

next time just say NO

"mat avklarad, säg om jag ska vila lite på soffan bara.."


ja, så vaknar man flera timmar senare med allt ogjort.

det ringer, det smsas, det facebookas. Jag har bara inte några ord att svara med. Att säga jag orkar inte bara, räcker inte känns det som.

jag ska nog ta min tillflykt till bibblan nu.

DAGENS VILL HA: snälla tankar.
DAGENS KLÄDSEL: vanliga jeans, vanlig randig tröja med hög krage,vanliga vinterskor som snart faller i bitar..
DAGENS SMINK: inget.
DAGENS FRISYR: uppsatt under träningen
DAGENS HÄNDELSE: tog till gråten men tog mig till träningen ändå.
DAGENS LÅT: "someday", rob thomas.
DAGENS PLANER: överleva. Både jobb och träning.
DAGENS SAKNAD: rak rygg..
DAGENS DUMMASTE: gröt till middag, ordentlig vägg sprangs in i i mitten av träningen.
DAGENS SJUKA: min högra axel.
DAGENS MANTRA: "du får snart gå hem".
DAGENS ROLIGASTE: black adder till middag.
DAGENS FAVORIT: en kopp te i soffan efter träning.
DAGENS KÖP: brämhults smoothie, efter träning.
DAGENS HUMÖR: botten och sex meter under det.
DAGENS ORD: imorgon.

men hur kan en tjänst på internet bara vara tillgänglig mellan vissa klockslag?

Skattebesked går endast att kolla upp mellan 7.00 - 20.00 via e-leg. Jag som trodde en sån där skulle göra att det inte spelade någon roll vilken tid man behövde kolla skatten. Istället måste jag ha den där förbaskade koden i skallen mellan vissa klockslag.

det där skattebeskedet är verkligen inte något jag ser fram mot...huga.

idag sitter allt på utsidan. huden känns alldeles skavd. Jag var som orolig vid lunch om det jag åt överhuvudtaget skulle kunna sväljas eller om det också lägga sig på utsidan av min hud. Det känns inte som jag ser ut, ögonen är som prismor. I allt som ses reflekteras min egen oförmåga. Fan, vad jag hatar när det här händer. några små faktorer läggs ihop och jag förlorar färgseendet.

Att vara deprimerad innebär inte att du ser saker som meningslösa, allt fylls med sådan mening att du inte är värd att hantera det.

kan någon berätta var den här helgen tog vägen egentligen?

Jag är ganska säker på att jag har blivit snuvad på några timmar.

Hej mitt namn är Aidaho och jag är matstörd. Eller så är ordet matnörd. Vad man nu ska kalla det när man istället för krogen står i köket i mitten av lördagsnatten och glor in genom ugnsluckan på en fantastisk lergryta som fyller hela lägenheten med en otrolig doft? Jag säger bara, gör detta. Oavsett om du är fågelätare eller inte. Doften är bedövande och helt värd att skippa krogen för.

I och för sig är det kanske lite dumt att göra grytan om du inte är fågelätare, det kommer göra ont i hjärteroten att slänga bort något så fint..

Till min väntan spisas Lay Low, isländsk country när det är som bäst!

hej mina vänner,

gör som jag, rocka loss till Salem. I'm so happy är min hälsning till er på fredagskvällen!

Krampåer!

att uttrycka sig bland gubbarna.

jag i samtal med en tekniker idag:

"ja, jag känner mig inte alls kry. Halsen är alldeles färdig. Med min otur så får jag väl ligga i helgen!!"

Min tekniker:
".....sker det bara när du har ont i halsen?"

Sen när han gått runt hörnet och ut från rummet skrek jag efter honom
"jag menar ligga i förkylning!! Hörru Stig, i förkylning!!!"

idag sprang jag från min mobil hemma i hallen. När jag kom hem hade jag ett antal missade samtal från nära och kära plus ett alldeles nytt nummer. Jag ringde upp för att kolla:

växel: hejduharkommittill**l**omdupratarmedemmahurkanjaghjälpadeej?
jag: ...öh, hej. Det här aidaho, jag tror någon har ringt mig.
Sen började en minst sagt bisarr konversation där en mycket hjälpsam tjej försökte hjälpa en mycket trött person som inte riktigt visste vad hon höll på med. Hon i växeln försökte verkligen komma på vem som kunde ha sökt mig, särskilt med tanke på att det var så tidigt också. Inte alla på kontoret hade ju börjat då. Kan jag ha beställt någon service och kanske blivit uppringd av någon av säljare eller tekniker?
Väldigt slut på energi och mat satt jag som ett vresigt barn i andra änden och ville bara veta VEM hade sökt mig och varför? Var det någon reklam, så var jag inte intresserad.

Till slut körde receptionisten fast och vi enades om att personen säkert skulle höra av sig utifall den ville nåt. Just innan vi lade på så sa hon i växeln att ändå kände igen mitt namn så något borde det vara. Kanske hon fick dåligt samvete och ville trösta mig. Själv blev jag alldeles iskall...
Jag: ursäkta, men vart hade jag kommit sa du egentligen?
Hon i växeln: **l**om
Jag: okdåvetjagtackskaduhatackhej!

herrejössesherrejösses. Det var ju min växeltelefonist! Jag hade ju ringt upp mitt eget jobb. Det där tidiga obesvarade numret var ju jag själv som försökt spåra min mobil från arbetstelefon.

Ny regel i mitt hushåll: först mat, sen telefon.

på väg hem från jobbet blev jag ompromenerad av en äldre kvinna med rullator, långt bort på cykelvägen såg jag henne sedan försvinna. För min egen del tog min vardagliga promenad till och från jobbet den dubbla tiden. Hur mycket jag än väser åt 105åringen i min kropp vill den inte försvinna. Så jag lägger mig på soffan med nya numret av Viläser och Elle Mat. Jag ska vänta ut gamlingen.

För att inte avslöja handlingen.

Vanligtvis brukar film på buss oundvikligt innebära välkommen mrs doubtfire Men denna gång är det känslor av en annan kaliber. De visar revolutionary road. Av alla filmer. Kate winslet är utan tvekan den vackraste kvinna jag vet. Tyvärr har jag bestämt mig för att läsa boken innan film avnjutes, så jag sitter på främsta parkett och läser och lyssnar på musik. Med bara ett litet getöga mot filmen. Så otroligt snygg film. Och uppenbarligen verkar det vara ett återkommande tema, människor som älskar varandra tenderar att såra mest. Jag måste läsa boken snarast.

På en måndag.

Bra dag, bra dag. Bra dag.

Att välja tillfällen.

När man ska snabbhandla för att sedan springa till tåget, då ska man inte försöka hoppa förbi sådana här ställ. Klarar man det inte annars är inte tillfället det bästa för att öva. Särskilt när det blir så mycket godis att försöka rafsa ihop på några minuter.

mina två vänner lite längre bort på gatan har fått anställning i den stora staden på andra sidan atlanten och kommer vara borta i två år. En ändring av livet för två människor i sviterna av trettioårskalaset. Vi runt omkring gläds samtidigt som vi våndas inför den stundande tomheten. Viktiga människor vill man väl, men man vill också behålla dom nära. Efter några dagars smältande kom vi så att fira nyheten ikväll med Mello och finfika. Vi var ganska överens om vad som slog högst, mellon tänker jag inte kommentera ens. Till fikabordet tog jag med mig Nigellas chokladtårta med Guinness och creamcheesekräm. Så engelskt saftig, tung och god. Receptet finns i hennes bok "fest". Rota ihop och du kommer få en fantastisk tårta.

men hörrni, dags för ännu ett tips. Det finns äntligen exlibris-stämplar i landet. Som jag har letat och våndats mitt beslut att inte införskaffa någon i Florens. Snabba er till Vi-butiken och kolla in stämplarna, designade av fina Lotta Kühlhorn.


Vad är ni stilist, romantiker eller traditionalist?

man ska inte underskatta ett bra vardagsrumsgolv.

Först låg alla böcker där för sortering.
Sen låg alla gamla tidningar där för sortering (varför slänger man inte sånt?)
Sen låg jag där när jag inte orkade mer.
Nu ligger alla kläder där. Tonsättes med mina utrop "men vad ääär det här?"
kvällen ska avslutas med JohnMayer perfectly lonely och ett rumpskakspass på golvet.

uppdatering

jag har hittat golvet. Nu bågnar hyllorna, böckerna någorlunda enligt mitt system.