Kreativitet A och O. Kanske längsta inlägget hittills.

hösten kan verkligen kännas som en pina, dagarna endast långdraget sömnlöshet som måste spenderas utanför lakanen. Det enda man vill är få möjligheten att sova en stund. Var som helst. Mot kollegans axel vid fikabordet, mot främlingen som var dum nog att sätta sig bredvid dig på bussen, mot lagerhyllans kalla stål ute på förrådet och, om du hinner bädda upp, mot kudden i din säng...värsta fall mot sängbenet på golvet. Huvudsaken är att du får sova. Sen att du dagligen dricker din vikt av selectaautomatens fejkkaffe...nä det spelar ingen roll. du ser ändå så förbaskat sliten och trött ut när ditt sommarspan seglar förbi dig. Men vad spelar det för roll, för spanet är då minst lika glåmig som du. och när du tänker efter, visst var det väl lika bra att det inte blev nåt. tänk dig att behöva avstå några timmars sömn för att ägna er åt sådana här parrelaterade aktiviteter. Eller bara behöva dela soffan med någon annan när du ser repriserna av gårdagens finska Uutiset, var tvdosan är har du ingen aning om (möjligtvis ligger du på den, det är ju nåt som skaver, om det inte är den där extra bilringen som du skaffat i rent isoleringssyfte).

Det är då sådana här saker kan pigga upp (följande tre fanns på min tisdagslista över positiva händelser, tretal är ju bra enligt mia törnblom):

1. akademibokhandelns höstreklamblad som följer trenden med kontaktannonser. första sidan är ett duktigt antal annonser, härligt klurande döljer mången författare. Kategorier som deppgökar och grubblare skiner extra. Under äventyrare finnes följande:
"skäggig gammal grek undrar om kvinnan för mig finns där ute. Har varit på odysee och seglat medelhavet runt men inte hittat dig. Intr. hjältedåd, trojanska kriget. Är blind. ingen cross-dresser, men bär tunika. Var är du? (Gr168987)"
Homeros, kanske?
bara ett till exempel som en liten blinkning till min vän blyger:
"jag drömmer om långsamhetens lov med dig, sköna, vackra, mjuka kvinna. Jag har ikonen i fickan och ber för dig. Nu går jag, präst och psykoterapeut, 60+, i Uppsala till längtans försvar och söker vemodet i en finsk tango med dig. Får jag lov? (Uppsala 166321)
resten ska jag ta med till jobbet och köra tävling mot min kollega.

2. Singalong har jag hört har blivit en dundrande succé i biosalongerna. folk har klätt ut sig till nunnor och småbarn med läderhaussen för att sedan sjunga för glatta livet alla möjliga små verser i verket Sound of music. Vad jag har hört är det en film om alpernas medverkan i andra världskriget, så när någon har tid över kanske man kan förklara det hemliga krigskodspråk som ligger bakom dessa rader:
"Raindrops on roses and whiskers on kittens
Bright copper kettles and warm woolen mittens
Brown paper packages tied up with strings
These are a few of my favorite things"
I alla fall...så är det nu dags för nästa film att introduceras i denna galna trend och det är förtippsfavoriten....SCARFACE. Hårdingfilmen som har för evigt givit Al Pacino en rocknrollgloria bland tonårsskillar. nu kanske ni undrar vilken version av filmen du har sett eftersom du inte kommer just ihåg några sångtexter...I tell you, detta är ren aggressionsterapi. Du ska helt enkelt hem och lära dig ALLA svordomar som använts i filmen. Singalongen (swearalong)får en ny aspekt när kostymnissar i 30årsåldern samlas i mörkret och leker finsk skrikkör med hård tourettes.

3. Se den här reklamfilmen från bemanningsföretaget Adecco och om du inte börjar skratta...ja då ska du leta upp första bästa ide. Bemanningsföretag för dig som gillar utmaningar. Körkort är inget krav, men det är bra om du har taktkänsla och en förmåga att se människor.

Min modemedvetna vän sa att det ska vara violett och stickat i höst. Sen visade hon tatueringen.

Om jag byter färg och sätter den över celluliterna borde jag iaf få ett lätt våfflat utseende på den. Så. Så. Fin.

sent ska syndarn vakna.

Som medlem av b-laget inom bibliotekariernas egna beundranklubb har jag alltid satt värde i att hänga med i alla viktiga och omvälvande händelser. som MSN tex. Blev stolt medlem i förra veckan. Den stackare som behandlade min ansökan om medlemskap måste väl ha ramlat av stolen när mitt plingande meddelande kom. Han hade väl inte haft att göra på flera år. Nåväl. Denna funktion msn behöver jag kanske inte förklara för er. Själv sitter jag som ett lallande fån inför alla plingande och blinkande sidor och funktioner. Att jag kan visa upp mitt diplom i smileysar är väl det som gör att jag får vara med. hittills har jag haft följande intressanta konversationer...
1. syster
2. kollega
3. syster
4. kollega
ehhh...
5.blyger
Blygers kunskaper i att skicka bilder gjorde mig och mitt mobila bredband så stum av förundran att det äventyrade vår fortsatta karriär inom msn. När så syster började fråga om jag kunde skicka över några låtar...ja då var jag tvungen att logga ut för akut huvudvärk.

Denna dag gick i modets tecken när jag så stapplade in på Jula, alldeles ensam och med bestämd blick. eftersom jag har fått höra att man ska gå fort och le mycket för att förvilla folk körde jag den taktiken på alla kringirrande säljare inne på butiksytan. här skulle ingen kunna lura på mig en röjsåg för löjligt pris. En väska skulle jag ha. Till datorn. Det stod skrivet i pappret och i handen om jag skulle glömma. och allt hade gått så bra, om någon hade frågat mig om hur man sorterar saker när man inreder en affär. Datorväska ska visst av ren princip ligga bredvid fiskespöna..det vet ju varenda människa..eller ja jullahandlare.. Så jag var tvungen att krypa till korset och prata med en säljare. Trevlig sådan, mycket intressant att säga. Och jag måste väl ändå erkänna att skoterkälkens röda färg ändå matchar mina bruna tapeter i hallen.

Sigrid och Isaac hade det inte lätt.

En lånefilm från bibblans gömmor blev söndagskvällens begivenhet. Dokumentären "Sigrid och Isaac" handlar om det svenska konstnärsparet Hjertén och Grünewalds liv under början av 1900talet. Och rata inte det här på en gång! För det är en mästerlig dokumentär målad med försiktig hand och när man började ana tragedin i levnadsbeskrivningen är det nästan svårt att hålla blicken fäst vid tvrutan. Man vill så gärna att det ska ordna sig och sluta lyckligt. När rösterna tystnar är jag alldeles gråtögd. Det är en historia om svek, världskrig, nazism, måleri, ensamhet, beckomberga på 1940talet och som en röd tråd genom hela berättelsen kärlek. Får ni möjligheten så se den här dokumentären.

Själv ska jag stoppa händerna i diskvattnet och återkomma till min egna verklighet.

Bloggskola lektion nummer 1

Ha något att säga. Har du inte det, vänta in något. Det kan dyka upp. När som helst. Annars går du in på någon annan blogg och kopierar senaste inlägg. För att inte bli påkommen försök att kombinera två inlägg från två olika bloggar. Ju större kontrast desto bättre.

Förslag på källkombinationer
gudrun schyman/ alf svensson ämne: sent ska synden vakna...?
barack obama/ birgit friggebo ämne:utrymme, möjligtvis sångtexter.
amerikanska börsen/ wasamuseet ämne: djupdykningar eller förvaring.
ehh...
linda rosing/ pamela andersson ämne: kunskap väger tungt, bröst tyngre.

inlägg sponsrat av lovely mobilt bredband, hur det andra bredbandet fungerar ska en tekniker ringa mig för instruktioner. Enligt manual ska detta telefonsamtal ske den 17 september. Något säger mig att jag inte ska hålla andan.

Är det som match.com?

...Flatafix...

Det är inte ett val.

Det blev fel, ordet jag sökte var inte "den rätta" utan "en annan". En annan bil, ett annat gatuhörn, en annan sida gatan. Små saker och det skiljer ett liv.

Livet på en gata.

Ibland blir livet så skrämmande och kärt på samma gång. Att du kan gå på din sida gatan samtidigt som livet förändras en smula för en annan människa på andra sidan gatan.

Lite försenad, av gammal vana, kastade jag mig ut från trapphuset för att möta upp mina vänner. När jag sneddar över vår innergård hör jag en förskräcklig smäll, följt av en dovare smäll. När jag korsar huvudleden kommer ambulanserna på rad i hög hastighet, men jag följer dem aldrig med blicken utan koncentrerar mig på bilen som står och väntar på mig på andra sidan gatan. När jag så sätter mig i bilen och vi börjar rulla inser jag att något har hänt alldeles runt hörnet. När vi kör ut ser vi olyckan, bildelarna ligger längs körbanan som skräp någon slängt i farten. På den ena bilen saknas den främre delen, vi tror först den har kört rakt in i huset och studsat tillbaka, tills vi ser den bil som tryckts in mellan bilen och den sviktande tegelväggen. På den tilltryckta bilen försöker de förtvivlat få ut de som sitter i bilen.

Tysta far vi förbi den långa bilkö som redan bildats och vi spekulerar lite över det som måste ha hänt. Eftersom vi är på väg till de mörka skogarna ringer vi runt till människor med tillgång till internet och radio, men inte så många nyheter så nära inpå olyckan. Jag ringer även mina nära och kära som jag vet har anledning att vista sig på platsen för olyckan och blir lättad när jag får tag på dem. Sedan fortsätter vi vår dag och har trevligt och njuter av en lugn höstdag i fjällvärlden. Vattnet forsar, blåbären smakar blåbär där vi hukar oss över blomstrena i skogen, färgerna sprakar och luften är hög. Ett behövligt luftombyte och jag känner mig så otroligt harmonisk.

När jag kommer tillbaka till bilen och tar fram telefonen har jag ett missat samtal. När jag ringer upp, tror jag det handlar om planerna inför morgondagens båtfärd.

Men istället är det en förtvivlad människa i andra änden av telefonen. Som sitter i en bil som följer ambulansen till ett större norrländskt sjukhus. I ambulansen ligger den bästa kompisen.

Vi brukar prata om en sanning och en verklighet, men idag var min verklighet att jag gick över rätt övergångsställe och väntade vid rätt gatuhörn. Jag satt mig i rätt bil och upplevde en höstdag i fjällnatur. Bara på andra sidan gatan upplevde en vän en annan verklighet. En verklighet som plötsligt förändrade livsriktningen.

Jag ber för de människor som var inblandade i denna olycka, och jag ber även för de oroliga människor runt ikring. Jag hoppas verkligen att de klarar sig.

Man ska behandla alla lika.

Eller varför vår fabriksrestaurang går omkull i slutet av månaden..

Och det betyder....att jag är svår att nå??

inatt drömde jag att nordman hade addat mig på facebook.

Lön för mödan

Imorgon är det äntligen den 25. Hör trumvirveln gå..Jag har redan beställt böcker för en ansenlig summa av lönen.

De senaste dagarna har averkats i den fjällnära byn. Nattetid har temperaturen smugit sig ner till bara någon plusgrad. Jag har sovit med fönstret öppet för att låta tystnaden invadera. En markant skillnad från mitt dagliga liv, att vakna av att det är fullkomligt och bedövande tyst. Däremot vaknade vi till under fredagsnatten av en dånande helikopter som cirklade över ladugårdens tak med strålkastare på. Den hade tagit fel på gård i mörkret. Som tur var för den person som var i nöd var helikoptern snabbt tillrätta.

Hade inte vår gård legat alldeles för nära mitt gamla liv och alldeles för långt bort från alla möjligheter att ta sig någonstans utan bil och körkort (jag skulle nog inte cykla allt för långt med tanke på det höga antal björnar som finns där). Då skulle jag flytta hem och ta över gården. Måla mina fingrar gröna och låta fötterna sjunka ner i daggvåta gräset. JAg skulle ta hand om mina morföräldrar och låta mina böckerfungera som isolering.

Igår firades även beach party nere vid bytjärn. Alla var påpassligt klädda i något som påminde om vinterkläder. Mössa, vantar och skaljackor med fleecetröja under. Sen dansades det på lövklätt dansgolv med dansband i tuppluva. Sjäv stod jag med leggings, klänning och ballerinaskor. Mina tänder dansade marraccas och fötterna stampade endast när lägerelden slickade benen. Jag har väl aldrig blivit så påmind om att jag har blivit stadsråtta.

Regn som regn

Det strilregnar i vår lilla stad. Min väntan på morgonbussen blev blötare och blötare, jag såg framför mig hur mitt patent på glasögonvindrutetorkare cashade in pengar. Genom imman såg jag min buss komma och sedan försökte jag läsa tidningen med blöta händer och immiga glasögon. När jag så tryckte in första frukostkoppen kaffe på jobbet, konstaterade min arbetskollega lite lakoniskt att det nästan var en blöt pöl runt mig så antingen hade jag haft en olycka eller så regnade det fortfarande ute. När jag äntligen började torka upp...lagom till lunch...så lyckades jag stjälpa min arbetsvattenflaska och kanonhälla 1,3 l vatten i knät på mig själv. Nu ser det verkligen ut som det har hänt en olycka..

Hos Alwida finns hitsen.

Ni som vet mina datorbekymmer, varför inte stämma in i denna fina lilla sång - funnen hos piraten Alwida.

I had a computer named Dell, it died, it died!
My husband said it was cured – he lied, he lied!
Why, oh why is my computer dead?
Couldn’t that virus have killed me instead?

I had photos from our holiday. They died, they died …

Den kan säkert få ett antal nya verser i väntan på nya tider.

Allt handlar om taktik.

Köpte mig en hallampa på gubbdagiset idag. TRavade hem med ganska lätta steg ändå och intalade mig att allt skulle gå så bra. Det var väl för tusan bara att sätta i kontakten och hänga upp lampan.

Instruktionsböcker är gjorda av mindre sociala människor. Har jag slagit fast idag. Usch vad jag svor och lät blodet forsa i huvudet på mig. Vad som har hänt är att sladden var gjord för de människor som har minst fem meter i halltak. Det har inte jag. Därför ser det ut som jag har på en väldigt lång sladd satt fast en glasfotboll lagom i fotknölsnivå. Är det mörkt i hallen kan man tända bollen.

JAg har dessutom fascinerats över det antal skruvar som satt fast i lampan. Mycket skruvande blev det. Sen var det mycket svårt att hitta alla hålen igen när skruvarna skulle tillbaka.

I ren raseri lade jag mig på soffan och taktiksov. Sedan planerade jag om, satte en varningslapp på dörren "OBS! se upp (ner?) för svingande lampa".

bekymmer, bekymmer.

jag är hemma hos kommandorskan och plåstrar om efter lite rejäla kärleksbekymmer. Det blir man visst aldrig för gammal för. Stackars liten. Kanske skulle ta efter sin dotter som snart kandiderar till svenska nunnewannabeklubben.

Helgens släktsammankomst avlöpte som väntat, nu är det bara att ta sig i kragen till nästa möte. Eventuellt lägga mig till med en alternativ levnadsstil för att riktigt förbrylla.

Jag har en mycket låg period för tillfället och räknar prickarna i taket till exakt 79 st några gånger om varje natt. Förbaskade verklighet. När ska saker och ting börja skärpa till sig. När ska jag ta mig i kragen...eller någon annans krage? Jag har inte något trevligt att skriva, jag biter ihop mest för att inte bita i något annat. Idag skickades jag ner till uppackningsavdelningen för att hjälpa till, det var ett ypperligt tillfälle att stoppa hörlurarna i öronen och kasta packmaterial omkring mig till vald aggressionsmusik. Något som borde vara var mans rättighet.

x2000

"Hörru syrran, nu går ju tåget så fort att man skulle kunna lära känna någon om han stod vid vägbommen. Var han singel skulle du nog hinna fria också."

Vi samlas och sover bort presidenten.

Vi är tidskriften. Jag har just tecknat prenumeration på både Elle mat och vin OCH LagaLätt i veckan. Igår var dagen efter min egen yra och jag hade behov av att ÖGNA. Så jag stegade iväg till stadens AK och inhandlade enpocketbok om musik nyaste numret av tidningen VI. Och när jag så armbågade mig in i stadens konditori och inhandlade dagens kaffe och kaka och började läsa första sidan insåg jag att jag hade hittat den. Under de följande timmarna var jag alldeles absorberad. Jag läste minsta bokstav. Jag hejdade mig inte ens vid reklamens blindskrift. Imorgon ska jag knata till bibblo och låna de senaste årgångarna. JAg vill ha mer, mer, mer. Och jag kan inte vänta till sista augusti. Antingen var jag väldigt svältfödd på substans eller så var VI så bra.

Inatt var den stora finalen på yran och återigen var det dags för presidenten att ta till orda. Och jag insåg ännu en sak. Att ligga på soffan och höra Pudelugglans basgång skallra i fönstrena är en sak, att försöka sova när presidentens årstal hålls något kvarter bort är något helt annat. När så fyrverkerierna vräktes ut över staden genljöd smällarna som pistolskott hoppandes mellan tegelstensväggarna på min gata. Det ska bli riktigt intressant att läsa hans tal i tidningen imorgon, så jag kan få någon ordning på det mummel jag försökte uttyda inatt.

Nästa helg ska släkten träffas. Jag har redan listat mina ursäkter i både kategori, slagfärdighet och relevans. Det ska bli så roligt.

Nu ska mamma och jag se Leila bakar, sen ska jag sno med mig största påsen med rabarber.

Och hur var det här då?

Hur går det med den egna lyan? Jooo, tackar som frågar. Den börjar alltmer bli min och jag har väl kunnat snabbt konstaterat att jag har fina vänner och alltför fastplacerade tummar mitt i handen. Förutom när jag nästan sågade av mig dom på byggmax, dagens hjälte äldre man i chinos och tunnsått hår. Jag har även kollat hur snabbt man kan rökfylla en lägenhet på 40 kvadrat med hjälp av söndagsmiddagen, samtidigt som gästerna får stå i fönstret och vifta med vita handdukar. Husboende mitt emot var upptagna med att googla morsekod på nätet. Jobbet och jag har en alltmer distanserad relation, det bästa för mig förutom konstigt nog jag är tröttare nu och dyker upp på jobbet med ett utseende snarlikt en manglad risruska. Steget till pissruska kanske inte alltför långt borta. På jobbet har jag även fått ögonkontakt med en fjärilsproducerare (eller om det var elefantdansare), vad jag vet är att jag tappar totalt kunskapen om det svenska språkets uppbyggnad när han är i närheten. Istället för att svara lika klyftigt och slagfärdigt som när jag annars munhuggas fnittrar jag i falsett så fort han bevärdigar mig sin uppmärksamhet. På den senaste firmafesten åt han bokstavligt ur mina händer, jag kan nog aldrig någonsin förklara den kvällen för någon utomstående, och nu har jag problem att reda ut bokstävernas följd i ordet hej på de sekunder vi möts på morgnarna. But also this will pass.

Någon annan som har anledning att fråga mig hur det är fatt är min chef. Idag så gjorde min arbetskollega en smygare på mig och hoppade fram bakom kaffeautomaten när jag passerade. En skvatterigare människa än jag finns ju inte, jag lättade från golvet. Det gjorde även det kalla kaffet som var i muggen jag bar på. Förfärade stirrade vi på kaffet som gled längs glasväggen. Det gjorde även min chef som satt på sitt kontor på andra sidan glasväggen. Vid hög ålder kom så den politiska manifestationsandan.

Nu är jag hem en sväng för att se om trynet en sväng och låna badkaret. Vissa fina kommentarer gjorde att det framgick att det finns behov av nya matlådor till den gamla adressen. Men när jag så öppnade kylskapet och frysen insåg jag vidden av detta projekt och lade ner på direkten. En nyutflyttad ungkarl på 20 år har mer i sitt kylskåp. Jag hittade iaf ett kakpaket som jag duktigt har fikat upp. Nu ska jag lägga över mina abbalåtar till mobilen. Efter att ha älskat sönder den nya filmen Mamma mia som vi såg på bio i helgen insåg jag att min nya temasång i livet är "Gimme!Gimme!Gimme! (a man after midnight)". Med den sjungandes i öronen ska jag nu springa rakt in i det kommande åldersåret med öppna armar och krishanteringsplåstret på axeln.

Sommarlov

Hej vänner, här händer just ingenting för tillfället. När tillgång till dator blir bättre, humöret bättre och ögonen inte så tunga...

Mor har blivit med katt.

Och inte bara en. De tycker vi borde släppa in de. Vi tycker de borde hitta hem någongång.

Hur kan jag ha missat?

Höstens bokkatalog har äntligen kommit! Och jag har missat det. Jag måste, al pronto, skynda mig till bibblo. Med nyvässad penna och stort block. 500 dregelvänliga sidor.

Ständigt dessa lärdomar.

Igår var det hejdundrande midsommar, har den äran. Jag överlevde ett matfrosseri värdigt de gamla grekerna. Vitlöksbröd, säger jag bara, god dammit. Sedan gjorde jag mammas midsommartårta på marängbotten, med svindyra jordgubbar på toppen, de måste ha blivit plockade med silkesvantar. Men för att orka med den skulle vi köra lite guitarhero. Någon/några timmar senare var tårtan mystiskt ihopsåsad. Det smakade iaf maränggrädde med jordgubbar. Lite som marängsviss. Utan chokladsås för min del.

Idag är jag hos mor och gör matlådor, så hon överlever kommande vecka. Jag har tagit med mig böcker, böcker och ska snart kampera på hennes balkong. När jag anlände imorse gjorde jag en ganska högljudd entre i hallen och i min konversation med mor fick jag plötsligt svar. Av en katt. Mamma har ingen katt. Men hoprullad på hennes säng fanns motbeviset. Den tyckte det var roligt med sällskap, men blev lite mindre glad när den åkte ut. Till sitt försvar kan sägas att gårdshusen är förvillande lika, mammas säng är väldigt skön.

Efterrätten ikväll blir en morotskakebrownie med vitchokladglasyr. Maten blir kött med balsamsås och matvetesallad med spenat, apelsin och feta. Sedan lägger jag fötterna högt, njutläser JAsper fforde och Shannah Swendson.

Tur vi slipper fotbollsvm, så tvn kan fortsätta samla damm i hörnet. Imorse öppnade jag flyttlådan med mina dvdfilmer, har sparat den i det längsta. JAg funderar lite på att gräva ner mig i någon av mina favoritserier igen, nu när sommaren springer förbi mitt jobbfönster. Jag tog fram Ally, eftersom vi har väldigt många gemensamma drag för tillfället, men ska vi ta den diskussionen kanske jag hellre ska invänta veckans dvdsläpp av "Sally", den underbara bibliotekarien.

Glad Midsommar!

Mina vänner, här är jag. För er som tror att jag helt har gått under jorden, nej, jag har bara gått under. Jobbet har förvandlats till en stenbumling som manglar mig från höger till vänster dagligen. Det jag saknar förtillfället är förmågan och tillfället att göra något bra av allt det som ska göras. Mitt ungkarlsliv har hamnat något på sniskan för jobbets framfart. Men snart är jag väl åter utan så då kanske jag får mer tid. Nu är jag för kvällen hemma hos mor, hon har gräddat sina pannkakor för min skull. Comfortfood på hög nivå. Vad vi äter till pannkakor i denna familj är en välbevarad hemlighet som kommer följa i graven. Sedan har vi även firat in midsommar med en ordentlig jordgubbstårta på marängbotten. Det är enkelt, det är mamma som gör den och den är tradition. Nu är det midsommar - ut och njut! Själv hämtade jag ut ett härligt tjockt bokpaket med endast glossiga chicklitböcker. Nu ska jag krypa ner i badet och bara ta det lugnt. Det obligatoriska regnet smattrar utanför och jag känner helglugnet infinna sig.

En sista sak bara, den här nya FRAlagen som jag egentligen inte fattar men som verkar vara på gång. Är det inte riktigt dåligt? Men jag blir lite full i skratt när jag tänker på min avdelnings jobbmail som cirkulerar. vi spelar hel-och halvspöke via mail, vilket innebär att varje mail innehåller endast en bokstav. Då och då ett utrop av ilska eller störningsförsök från helspöken. Vore en dröm att få veta hur de skulle tolkas..

Hur mår du?

jag är hemma hos mor. Jag har fortfarande inte lyckats nästlat mig in i tvättstugemaffian hos mig så jag fortsätter snylta. Det faktum att jag lagar matlådor till mor samtidigt borde lätta fallet. Ensam är jag också, skalat av mig alla kläder in i tvättmaskinen. Går runt i mors nattlinne och får en skrämselhicka varje gång jag passerar spegeln. Hemma hos mig fortsätter dansgolven att regera. DEt är onödigt tomt. Valmöjligheterna är egentligen oändliga, det är som fantasin som sätter gränser. Igår låg jag i badkaret i flera timmar och funderade. MEd tanke på din ålder, är du nöjd med var du är? Vad är det förra gamla dörrar som står och slår? Känns de omöjliga att stänga, vill du stänga dem? Om de inte var så omöjliga att stänga hur skulle du då gå tillväga?

Denna dag ett liv

Att flytta är ett äventyr. Att packa ner ett bohag uppblandat med ett annat för att sedan frakta det till nya väggar, det är nästintill krishanteringsidkande. De senaste dagarna har jag nu försökt plocka ur mina lådor och skapa mitt nya bo. I min nya bunker i söderläge, utan balkong. Värmen har varit bedövande. Nätterna har pinats genom med öppna fönster och skrålande studenter på färdleden utanför. Var morgon har jag ramlat ur sängen, snubblat över lådorna och masat mig till jobbet. Alla mina bestick blev nedpackade i fel låda och därmed inte funna förrän igår, har därför fått äta min mat med den stora kastrullsleven. Igår följde min mor mig till Indiska och vi handlade tyger för massa hundralappar, en kvart innan de stängde affären. De ska bli mina nya tapeter, över de skavda och nötta från början av 70talet. Denna natt har varit underbar om man räknar bort värmen, jag sov 13 timmar på ett bräde. Sedan tog jag min tvätt hem till mor och hade en mysig kväll som bland annat innefattade sömn på soffan.

Jag inväntar regnet, må det komma nu.

Prioriteringar.

Vad behöver man egentligen?

1. En dataskärm
2. Ett bredbandsabonnemang
3. Antennsladd till tvn
4. Sittplats förutom sängen
5. Taklampor
6. Ett mindre skrivbord till datorn

Jag är kluven. Vet inte hur prioritering ska se ut. En punkt till är egentligen matpengar för juni månad. Då var det väl egentligen klart. Det blir till att sitta på golvet, i stearinljusets sken och gnaga på en bokrygg. Tvn kan man hänga en duk över. Hårddisken kan man använda som stol.

Regler i kommunikationstillfällen.

Krogen är minst sagt ett udda fenomen. Särskilt i ett berusat tillstånd. Är din omgivning i samma stadie så är det fortfarande udda. Jag kommer nog aldrig förstå det där. Lika bra det.

Min fina lilla väska sopade kroggolvet bokstavligt, flera gånger. Till slut hängde min kollega väskan runt sin hals. Borde därför vara han som är skyldig till att min mobil saknar batteriluckan. Mycket har jag hört man kan förlora, men varför bara luckan? Hur gick det till när den låg i väskan bra nog nästan hela kvällen?

Idag fortsätter jag packa. JAg börjar bli trött på allt damm som rasar fram så jag går i två omgångar runt lägenheten, först med lådor/plastpåsar/snören, sedan med dammsugaren och trasa. Förbundet får extrajobbet gjort på samma gång.

I familjens beskyddande famn.

På fredag ska vi ha firmafest. Idag inhandlades lite olika pryttlar...helt emot min nya minimalistiska läggning..bland annat kläder och sprit. När jag så visade upp mina nya kläder hemma följde denna konversation.

(jag kommer in i rummet.)
- Så här blir det!! Vad tror ni, blir det bra?`
-...oj, du ser ut som en från sagan om ringen, säger skrutt1, en sån där...
- orch, sade skrutt2.

Tur jag har köpt sprit. Det kan bli en hård kväll.

Det hade jag glömt.

Jag skulle ju bli minimalist. Inte ha en massa rat.

Det kom jag ihåg nu. När jag släpar runt på lådor med alldeles för mycket papper och böcker och sånt.

Flytta är verkligen inte en rolig syssla.

Studentdieten.

Åtta timmars plugg=

*Ett bigmeal
*Cocacola
*1/2dl grillkrydda
*Mjukglass med noisette, för vissa i flera omgångar
*Tre koppar Kaffe
*Pekanpajbit...men utan grädde (måste ju dra ner på sånt)

Nu är det dags för schlager. Då måste man dricka Baileys, te och äta wienerbröd.

Jag undrar jag när jag senast tränade. Det var ett tungt pass eftersom jag tyckte mig själv vara hiskeligt trött. Meeen det var nog snarare ren oträning.

Det här med vardagssysslor går framåt.

Hur man vet att man gör framsteg med att integrera tonåringarna i hushållsarbetets mystiska värld.

Efter att ha bäddat sängen för egen hand ska sedan sängkläderna bytas ut mot nya fräscha...Smutstvätten paraderar förbi i köket ihopknöckat på väg mot tvättkorgen.

"...ehm, du skruttan, du vet att det där är gardiner va?"

jag tyckte 7 ton böcker var för lite att bära till det nya boendet.

Jag har beställt fler böcker från de som ratade mig.

Sanningar är inom räckhåll.

"Librarians should always consider their clientele as a potential dating pool. You never know... occasionally one of your homeless patrons just might be desperate enough to be seen in public with you."

Gu..,vad jag älskar den här bloggen om bibliotekarien.

Inne & Ute

Inne
1. Lägenhet
2. Vänner
3. En bra dag med uppsatsen, tack luddet.
4. Att jag får jobba.
5. Våren är i min smak.

Ute
1. Glömt träna, hur glömmer man sånt?
2. Gud har glömt vårvädret.
3. Saker som händer på vår jord som är så förfärliga att man inte kan förhålla sig till det.
4. Jag får inte flytta in förrän juni.
5. Jag saknar Blyger.

Dagens eftertanke.

Efter att en monolog om sin nya cykels oförmåga att komma upp i några högre hastigheter summerar min arbetskollega det hela med:

- cyklar är jäkligt snygga, men de fungerar aldrig som de ska!

Innan jag hinner hejda mig hör jag mig själv säga: "det är som med killar."

Min manliga arbetskollega blev så förnärmad att öronen fladdrade.

Besked.

Det blev inget.

söp bort mitt förstånd och provade för första gången det här med krogflörtning. det gjorde både två oerhört obekväma och generade.

Här hemma skriker lillkattan sig sönder och samman i löpångest. Hon verkar inte förstå när jag säger att jag förstår henne, att vi sitter i samma båt.

Min fina vän föreslog snöpning på båda. Det vore ett alternativ som något. Förutom att min ångest har inte nått samma höjder som lillspetan. Än iaf.

inga besked.

Jag har insett en sak idag. Det finns en anledning till varför mina jobbkvällar kan fortsätta in absurdum. Det är för att de jag försöker skrämma till hanlding genom utropsteckensmail, röda, på morgonen inte kommer till jobbet på sin sida jordklotet förrän flera timmar sedan. Då jag börjar ge upp hoppet om handling då loggar de på, kastar sig över mina mail och går till handling. Sen sprutar svaren in. Lagom till sen eftermiddag. Varför kliva upp astidigt varje morgon? Man borde få ha mer flexibel arbetstid när man arbetar med människor på andra sidan jordklotet. Eller för den delen Irland.


Nej, inget besked om intervju eller inte.

Har just lagt från mig mina kläder i en hög på sängkanten, och svartpelle har kurat som en rund boll i ren njutning över att kunna ta besittning över något så varmt och gosigt.

Har idag blivit beskylld av olika källor, säkra sådana, att vara ordentligt sur och grinig. Och jag funderar över varför folk inte vill vara med mig. Jag är som vargen i Bamse. Men vem är min lilla råtta då?

upp och ner, hit och dit

Efter min måndag på nya äventyr så försöker jag komma tillbaka till min vardag i limbon. Och allt känns upp och ner. Något har hänt i mig, en förhoppning och en känsla om en nystart och tanken att det finns ett annat alternativ till det jag håller på att harva i just nu, och jag kan inte vänta nog på att något ska förändras. Ett klartecken från något nytt, det känns som jag står vid dörren och väntar på att den ska öppnas. Samtidigt som jag viftar med dörren bakom mig och hoppas att vinddraget ska ta med mig. Jag är väldigt fladdrig just nu, jag blir inte klok på mig själv.

Jag är lägenhetsvakt för tillfället och bara det borde lätta mitt humör, jag har min vän tillbaka i stan och på fredag har vi after work med min slutna avdelning. Men inget klaffar, min vän och jag går om varandra, after worken får inte sluta som förra gången (dessutom är jag alldeles för osäker på min egna sociala kompetens utanför våra rockar) och kattskrällena låter mig inte sova.

Imorgon är en annan dag. Då kanske jag vet...vad jag ska ha för kläder på mig på afterworken....och om jag ska på en till arbetsintervju...

Det finns en speciell plats för mig, det är klart, men jag vill inte dit än.

I väntan på mitt flyg hem, skojar ja med mina kära vän via telefonen. När jag då förklarar att vi nog snart ska få gå på för jag ser att de håller på att skruva fast vingarna, höll jag oavsiktligt på att skapa en smärre paniksituation bland mina medresenärer.

Vem som är mest osmart av oss vill jag inte gå in på. Men det är kanske dags för mig att anlita den privata psykstaben som ett ständigt följe.

jag vet att hon ser mig.

Efter en mycket lugn dag på jobbet, jag fattar inte vart det kom ifrån - gick jag fel imorse, släpade min kollega mig runt centrum i jakt på kläder. Till firmafesten. I slutet av maj! Hungrig och trött svamlade vi runt i stadens klädaffärer. Och precis som hon önskade lyckades vi hitta de kläder som hon sökte. Jag har en bra känsla för kläder. Andras kläder, det vill säga. Till mig själv hittar jag aldrig något, kanske för jag själv är så färglös. En till randig tröja och jag kan börja sy nummertaggar på tröjorna och byta adress till Kumla. Fast det kanske vore en idé, Lucky Luke har ju alltid varit en manlig stjärna i mitt liv.

JAg har tryckt i mig maten och ligger nu ganska apatisk framför tvn och den nakna kocken, och när jag blir alltmer förvissad om att jag aldrig någonsin kommer kunna ta mig ur soffan. DÅ...ringer mamma. Skalman har mat-och sovklocka. Mamma har tagit min och ser det som sin uppgift att motverka all dess påverkan på mig.

Imorgon drar jag vidare, vilket innebär att jag borde verkligen leta en väska, leta saker att stoppa i väskan och inte glömma nåt för att sedan stoppa mig i sängen. Tidigt. Ha. Det kommer aldrig gå. Klockan är ju halva natta och jag har fortfarande inte tagit mig ur soffan. Jag kommer sitta på intervjun i nattlinne och stövlar.

På dagordningen för veckan.

Att klippa navelsträngen.

Och plötsligt känner jag mig mer strutsaktig än någonsin.

Jag blir aldrig mer än mina stora ord och mina små fötter.

Jag kan inte andas.

Jag ligger på golvet under skrivbordet och kippar efter luft.

Säsongsfinal av Sjukhuset på TISDAG!!!!!

Vad ska jag göra sen då? VA? Var det någon soom tänkte på det kanske?

Talk to the hand.

Jag har börjat gå den stackars tysken på nerverna, han är nästintill gråtfärdig över den idioti som jag besitter. Så det är lika bra ni bekantar er med Tysken, min nya kontorsråtta. Idag skickade jag ett mail och bad om ursäkt för min existens och förklarade att det var onödigt för honom att ta ut all ilska på en gång, det vore bättre för hans hjärta om han pytsade ut ilskan lite smått varje dag. Jag menar jag har ju bara jobbat tre veckor på avdelningen, tänk vilken rota jag kan ställa till med till sommaren när min arbetskollega har semester och jag ska vara ensam på posten. Då kan vi diskutera skadereducering. Så upp med hakan, tysken. Och sluta gnäll. DEt är lika bra att du börjar älska mig. Med mailet skickade jag min autograf på ett morgonkort av mig själv (se nedan). Det måste bli svårare att skälla på mig om han sätter upp min bild vid kontorsbordet.



Förresten heter stackarn finger i efternamn, mailet fick rubriken TALK TO THE HAND. Snälla nån, Blyger, finns det någon förlåtelse för en sådan som jag?

(vad jag har förstått så är Perrellis nya läppar det nya bloggämnet, att hon gjort det för att få än mer röster på något sjukt sätt. Jag ser det mer som en säkerhetsförsäkring, jag tror helt enkelt det är hennes försäkringsbolag som har tvingat henne till något slags skydd. Hennes diet har gjort henne till en festivalfara, för stark fläkt och hon kommer flyga iväg, förhoppningsvis landar hon på läpparna.)

Att göra avtryck är min önskan.

Men tjenare, hur är läget med er?

Själv lever jag vidare med mitt livsmotto, att göra avtryck i världen. Med stora steg. Idag har jag retat upp en tysk så jag kände mustascherna fladdra ända hit. Porrchefen har jag duckat för hela dagen. Nu ska jag akta mig för Tyskland också. Kan bli tufft det här.

Herreminje.

Nä du, Ray Kluun, jag finner dig inte längre värdig att dela plats med min matlåda i väskan. Nu åker du ut. Jag klarar inte av ditt "buhu, min fru med de vackra brösten har opererat bort det bästa hon har och vi har inte sex längre och då är det ok för mig att sätta på allt annat i min omgivning. Och oj, vad jobbigt när min fru konfronterar mig och jag vet inte vad jag ska säga när hon ställer krav, hur kan hon göra så mot mig." JAG BLIR SÅ TOKFÖRBANNAD. JAg stoppar ner glasborgen istället en hemsk barndomsskildring...för det lär ju verkligen lugna mina morgonnerver. Tillfället som är minst lämpligt att vara i min närhet alternativt tilltala mig - MORGON. Fel bok i morgonstund och det är dags för min bitchstund.

Åt lunch med min gamla avdelning och vi hade väldigt trevligt tillsammans, min gamla chef sällade sig även till sällskapet. Han sade inte så mycket utan gled bara ned på en stol och bläddrade i ett reklamblad, alltså alla tecken för att all konversation går in men man tänker inte delta. Då går en person från en annan avdelning förbi och börjar prata ganska högt med mig och min kompis, vi har ett långtgående skämt på gång som vi avhandlar varje gång vi ses. Frågan var om det verkligen var lämpligt idag. Vi har kommit så långt i skämtet nu att endast en replik räcker för att dra ner asgarv. Vart jag vill komma? Karlstollen viftar med ett papper mot oss och ropar till mig...."här är nåt för dig som gillar porr!!" Nu pausar vi här, KOM IHÅG att detta alltså var ett långtgående skämt. Så mellan oss var det en himla rolig replik i vårt käbbel, så JAG SA INTE EMOT. När jag så samlar ihop mig och reser mig från bordet får jag ögonkontakt med min gamla chef...han är inte med i skämtet.

Jag kommer aldrig mer få jobba med den avdelningen. Herreminje...vad jag skäms.

Saker som förvånar mig. Och inte.

I detta fall alltså.

1. Min gamla arbetskollega känner denna person som behandlas i detta fall.
2. Detta händer alltå efter en krogtur, vilken kille kommer då på att hälsa på hos sin...syster....det brukar vara andra relationer man känner sig manad att underhålla då.
3. Att man kan få SÅ briljanta idéer efter en krogrunda.
4. Att räddningsledaren lyckas kväva sitt skratt i intervjun.

Denna veckan, ett liv.

Först så vill de dra in vår ledighet, sedan blir vi varslade och människor står och gråter på produktionsgolvet av frustration och trötthet. När de inte sitter på bussen och gråter över sin ovissa framtid. Sedan arbetar jag alldeles på tok för mycket och gråter på bussen av hunger och trötthet. Och idag stod jag där ensam i mitt vagnbibliotek av burkar när mobilen ringer och jag får veta att min pappa ligger isolerad på Åbos universitetssjukhus på grund av en allvarlig inflammation i hjärtsäcken. Jag stapplade snabbt från vagnarna, tänk själv hur länge skulle jag få betala av en vält vagn med 15*500000kronorsmaterial. Efter att ha blivit hemskickad av chefen, försökt göra mig förstådd i den finska växeln ("PAPPA, HAAAALLLLÅÅÅ, jag vill praa-t-a med min pappa. Han är rund om magen och har en fin mustasch. Har ni honom där?") och gråtit ikapp med pappas fru har jag nu tänkt ge upp den här veckan. Återkom nästa vecka. JAg struntar i det här nu.

Som tröst och istället för att mysa med en gosig katt, har jag krypit upp i soffan med Leilas nya kakbok (beställd igår, i brevinkastet idag - någon på bokus visste). Måttenheterna och bilder på kokostoppar och chokladpavlova lugnar mina nerver.

Jag har förresten lyckats skrämma mig genom den finska växeln och fått prata med pappastackarn, han var väldigt andfådd och har mest vilat ikapp de dödsångesttimmar som han spenderade ensam på ett vandrarhem utanför åbo. Det var kanske inte riktigt en hjärtinfarkt, eller jag vet inte...De sa så först men de tog tillbaka det när jag fick panik. Det han tyckte var jobbigt var att han fick så lite kaffe. Kommer han hem snart och blir frisk lovar jag trotsa den extrainsatta bevakningen på jobbet och plocka hem Selectakaffeautomaten till honom. Eller så rullar jag ner den till packen så får de köra den i vakuumpaketeringen och köra den med lastbil. Bara för honom.

Kärlek, lycka och mina kokböcker.

(jag fortsätter läsa "en sorts kärlek" av Ray Kluun)

"Till min andra födelsedag sen cancern började fick jag en cykel av Carmen, men inget sex. Efter hennes julklapp har vi inte gjort det mer. JAg har glömt hur det känns att vara i Carmens hand, mun eller inne i henne. Och om jag ska vara ärlig måste jag säga att jag försöker inte heller. Carmen har cancer och bara ett bröst och jag har Rose."

Att karlsloken kan sätta ett likställande och mellan de två tillstånden, jag blir så arg att håren på min kropp reser sig.

Han tycker sig kunna rättfärdiga sin otrohet för att hon hade cancer. Hans nya sammanfattade det på ett bra sätt när karln började tvivla på sin kärlek till Carmen, det hela handlar om att han förväxlar kärlek med lycka. Kärleken är inte slut för att man är olycklig över tingens tillstånd.

Efter en slitig dag med 13arbetstimmar så klickade jag hem Leilas nya kakbok bara som ren kompensation. Jag skriver av det som studiemedel, något ska väl användas som motivation när Luddet ska komma hem.

Jag önskar jag hade något mer att berätta för er men just nu är min hjärna blank och jag skulle behöva sova. God natt med er!

Meh.

På min tredje vecka läggs varslet. Information om vilken tid man ska ducka för rivningstrucken.

Släpps imorgon.

Kakbok för tusan.

Vem är det jag har retat?

Så nu era små puddingar ska ni lyssna på mig. JAg vet att jag har svårt att övertala er till att följa den superba serien "sjukhuset". Säkra källor berättar även att det BLIR en säsong till. Nu radas de goda tingen upp sig. Vad händer då? JOOOO, ni förstår, nu börjar en halvtimmes program varje dag med NIGELLA, vår egen lilla köksgudinna ska lära oss matlagning express - INTE bara banan och mjölk, blyger. Så du måste kolla...Och när kan man då njuta av denna kreation? Jo på 4an kl halv 8 på kvällarna. Vänta nu...På 3an kl halv 8 är det ju...Sjukhuset. RAVGNI!!! som vänner till mig skulle säga. Vad göra, vad göra? Vem är det som har planerat att göra mig gråtfärdig?

På bussen hem från jobbet idag hamnade jag bredvid barnvagnen eftersom jag måste åka när hälften av stans invånare ska åka från ena sidan stan till den andra. I barnvagen satt en snorig, dreglande unge som var väldigt upptagen med att nysa sig själv i handen. Tills jag kom och satt mig med min reflex dinglande från jackan, plötsligt såg jag en knubbig, slemmig barnhand greppa tag om min reflex och stoppade den i munnen. Några nanosekunder funderade jag på att göra upp ett illvrål, men då skulle jag väl ha väckt den stackars slitna modern ur sin dvala. Allvarligt, hon såg så sliten ut så jag var rädd att jag hade satt mig bredvid ett förklätt monster. Därför valde jag den plågade främlingsminen av ett påtvingat leende som egentligen döljer paniken. Sedan när ungf*n var så snäll att sluta suga på min reflex så greppade ungen tag i mitt byxben. Jag tror han ville torka av handen...Jag älskar barn. Men idag var det verkligen mina barn, dina ungj***lar.

Annars har mitt arbete inneburit att jag läser igen på bussen, det är väldigt skönt att sitta i den arla morgonen och njuta av en bok. Om man nu kan påstå att man njuter av "en sorts kärlek" av Ray Kluun. Av andra bloggar har jag förstått att det är en väldigt sorglig bok, den sanna skildringen av en mans hantering av fruns bröstcancer. Men än så länge känner jag bara hur blodet kokar på mig, han är FÖR ärlig (paradoxalt..) Jag vägrar skriva en ÄKTA mans hantering..Jag förstår inte hans värderingar av ett öppet förhållande (för sin egen del då, eftersom frun har fullt upp med att ta bort bröst och bli skallig för att kunna göra detsamma på sitt håll), jag förstår inte hur FAN han kan välja att bli avsugen av en okänd kvinna i en hiss i Miami när hans fru ligger i Amsterdam och försöker få ihop sin krackelerade värld och samtidigt ta hand om deras 1åriga dotter. Till hösten ska det visst komma en fortsättning, ett efter fruns bortgång och hans nya äktenskap - hur går man vidare?, för han träffade ju en ny när hans fru höll på att dö...JAg kommer inte ta i den boken med tång, jag har fullt upp med att inte kasta boken i huvudet på de karlstackare som kliver på bussen på morgnarna. Ska den här boken få mig att gråta så är det av frustration.

Åsså var det usse och tusse, och tre stora dvärgar.

Vid min återgång till arbetet så fick jag ett nytt omklädningsrum, med fler skåp och eh, blandad könsfördelning. Det har varit intressant på mer än ett sätt.
jag har börjat notera två killar som brukar ramla in samtidigt som jag, notera som i glo storögt runt skåphörnet. För, för första gången i mitt liv har jag mött riktiga datanördar som är inne i WoWträsket. De är helt inne i sitt snack och det är helt ofattbart för en utomstående. Vilket gör det både skrattretande och spännande. För gu' vilka ord de använder sig av. Och man vet inte om det är bra eller dåligt att bli jagad av stronder...eller vad det nu var? Jag måste alltid glo runt skåphörnet för att kolla in ansiktsuttrycken hos de här tokarna, det kan ju ge hintar om vad man ska tro.
Förresten, så har min kropp ställt in sig på sparlåga, vi missade totalt marsruschen. Idag stod jag öga mot öga med en skäggmuskig karl som var inte bara snygg, han var hoppahuleiäggstockarna-snygg. Jag blev alldeles vimmelkantig.

Det enda fetnegativa i mitt liv är vårt förbund här hemma is going in wrong direction. Vi vet faktiskt snart inte vad vi ska göra. Finns det någon tonårsjour någonstans?

vad taskigt.

Vad i hela friden säger man?

Jag släpade mig hem efter ett väldigt aktivt träningspass efter en ganska hård arbetsdag. Efter maten upplever jag ett ganska stort chokladsug. Varpå min syster säger att hon ska baka en kladdkaka. När jag så börjar återhämta efter dagens episod av Sjukhuset inser jag att det inte luktar kaka...Mycket konstigt. Och sen slår insikten mig, jag har lämnat mina förbundsförvanter ensamma i köket med kaksmet. Mycket riktigt, det blev ingen kaka. Så nu sitter jag här, fortfarande sjukt chokladberoende.

Mitt Afrika.

Som del av mitt nya liv (?) så har jag plockat fram ett antal klänningar som fröken ska börja sjava runt i. Som grädde på moset har jag lånat mammas leggings, eftersom klänningarna annars är en fara för omgivningen. Jag är en jeanstjej, uti fingertopparna. Har haft en panikkänsla hela dagen av att ha glömt byxorna någonstans. Tanken var att börja min vecka med klänning men isf måste jag även börja veckan med att dricka vin till frukost. För att stärka mig...

Har idag gjort en kycklinggryta till middag och några matlådor. DEt var kanelstångar, kardemummakärnor, saffran, nejlikor och så vidare...Hela trapphuset luktart inpyrt badhus i turkia. Kryddångorna gjorde mig glansig i hela ansiktet så känslan av svett var alltid närvarande.

Veckans Lästrio: Geografi.

Dags för veckans utmaning i lästrion...Hos Petra kan denna vecka läsa följande fundering.

Vilka är dina tre favoriter bland skildringar av olika geografiska platser - och vad har du själv för relation till platsen!

Ok...Så här ser det nog ut

Kerstin Ekmans Vargskinnet-triologi och Händelser vid vattnet
Det finns ju inget ställe här omkring som faktiskt heter Svartvattnet, men det är ändå allmänt känt att hon skriver om sina hemtrakter (eller är det vad vi här omkring vill tro?). Men känslan finns där, möjligheten och förmågan att skriva in snålblåsten och fjälluften i historierna. Den Äger Kerstin Ekman.

Herbjörg Wassmos Dina-serie
En ren slukarserie för Norgefantaster. Det karga och vackra hos landskapet återfinns i de trasiga och likt starka karaktärerna i Wassmos böcker. Lite mer romantiskt lagt är böckerna av Karin Elstads serie om gården Innhaug, men även här spelar naturen en roll.

Min pågående läsupplevelse Utrop av Céline Curiol blir den tredje i veckans trio. Paris spelar en stor roll i denna bok om den anonyma kvinnan som vandrar Paris gator. Man upplever både det vackra, det farliga och det obeskrivliga vävs samman i både kvinnan och staden.

Bubblar gör helt klart Gösta Berlings Saga av Selma "tjugan" Lagerlöf som fick mig att förflyttas från de jobbiga studierna i norr till den täta och mystiska skogen hemmavid. Ett rent andningshål.

Shut up and sleep (with me)...

klockan är midnatt. jag har varit vaken i 19 timmar fullt ös. Hur ösigt det nu är att jobba och sedan stormfika med arbetskollega i flera timmar. Ute regnar det lapptussar. Jag borde med andra ord sova nu.

Jag har fått frågan om vad som pågick ovanför mitt huvud. Nu kan jag svara. Visade sig att min arbetsgivare skulle ha informerat mig om en ändring i arbetssysslor, vilket ett flertal väntade på. En omplacering var nödvändig för att saker och ting skulle fungera. Det stod klart redan i måndags, men jag informerades igår. Min nya avdelningschef blev väldigt exalterad över min ankomst och gav mig en spontan kram. Blev så överrumplad att jag nästan tog med henne när jag ramlade baklänges, hon är ju som ett litet rö.

Slutligen har jag än en gång förundrats över killars tankeförmåga. Blev så förvånad över en generös handling riktad mot mig under dagens lopp att jag nog framstod både som dryg och disträ. Men handlingen utfördes av en person som både ignorerat mig och flera gånger försökt sätta mig på plats. Och idag var det, för stunden, som glömt från hans sida. Men mig kan han inte längre lura, jag vet att det finns där någonstans.

Och nu märker jag att det barkar hän. Nu ska jag lägga mig och sova. Förhoppningsvis hinner jag läsa i alla fall en sida ur Shantaram, den tegelsten på 900sidor som jag har fått hem på kortlån från biblioteket.

Jo en liten sak till....
Helgen bringar riktig jamie oliverfrossa. Kunde hämta ut ett fint och tjockt paket från min kokboksklubb idag, det var fina och tjocka nyboken av husguden i mitt kök. Från cdon har jag sedan fyndat den första tvserien med Jamie för 30 kr/delen. Där finns fina minnen av tvkvällar hemma hos luddet i gillestugan. Vi såg SommarErnst och Nakenjamie. Satt vi och pratade länge nog blev det även något avsnitt Twin Peaks.

Kommunikation.

Något pågår ovanför mitt huvud/ bakom min rygg. Återkomer när jag vet nåt.

Jag kan jobba över, men jag MÅSTE vara hemma före halv 8.

Vad som är bra med att jobba: dagens tråktimmar går lite fortare och TV3, 19.30 "Sjukhuset" känns plötsligt lite närmare. Jag harnågot att göra i väntan på dagens höjdpunkt.

Vad som är mindre bra med att jobba: jag måste kliva upp så okristligt tidigt om jag ska fortsätta med mina frukostvanor. Att hinna se 4 avsnitt av gamla sjukhuset via TV3s hemsida innan bussen som går kl 6. Blir lite jobbigt....

Min gamla garderob.

När jag förut bodde in heaven, hade jag en egen garderob. Med två skåp och mycket plats. Så mycket plats faktiskt att jag förvarade mina bibblioböcker där. Det blev mindre högar i min lilla etta och sen så slapp jag de där gliringarna varje gång jag hade besök. För gliringar vart det annars. Om högarnas existens. Och ibland så fick jag lite dåligt samvete, för jag hann ju faktiskt inte läsa alla de där böckerna och kanske jag höll lite extra på någon bok som någon annan stackare väntade i en evighet på. Bibblosadism kallas det. Och jag hade massor med bibbloböcker hemma, de ingav mig trygghet. När textmaskinen spottade ut lånekvitton på bibblan, brukade jag stå högröd bredvid och humma lite till entonen. Om jag inte hann att stoppa utskriften. Bokhögen brukade mest likna skyskrapor i sitt vinglande. Om jag inte kunde somna på nätterna brukade jag sätta mig i garderobsdörren och bläddra i "mina" böcker. En del böcker hade jag så ofta och så länge att de började kännas som mina egna. En farlig tanke. När jag så släpade kassarna med böcker till återlämning, ibland fick jag ett behov av rensning, brukade jag våndas över min arma rygg. Hur länge ska den klara detta släpande? Cykelstyret klarade det inte. Det fick jag ständigt återkomma till verkstaden, med vingligt styre och skaka förundrat på huvudet när mekanikern undrade vad jag hade sysslat med.
Idag saknar jag min kära garderob, den lilla som jag har idag får inte ens plats med en stackars pocket. Nuförtiden måste mina miniskyskrapor ligga framme i vardagsrummet. Till allas förtret.

Jag har just plockat böcker från ett högljutt ras nyligen. Därav detta meningslösa inlägg. Jag har inte så mycket att göra idag. Jag har bara beställt ännu ett stort bokpaket från adlibris...

gode gud.

Jag kommer alltså gifta mig med Hugh Grant....

Inget ont om de smilgroparna, men han borde använda dem mer än de där valpögona. Och inte klä sig i sådana där hosor. Det klär inte honom...

Jane Austen och jag.

Take the Quiz here!

Jag är visst väldigt lillgammal, med fina tänder och tråkigt lojal mot min familj. Jag har känslor men de kommer fram när det brister. Jag skyler över dem.

Med risk för att förstöra stämningen.

Vad ni än säger, det är denna kvinna jag ser när jag tittar mig i spegeln. Men jag är ganska cool med det.

Varför repriseras inte Sally, denna kvinna, denna unikum?

Köpts fri.

Har som vanligt på en sen fredagkväll fastnat framför tvns mer obskyra kanaler, i kvällens avsnitt av Conan Obrien så skämtas det om svenska apotekens försäljning av dildos. Jag förstår faktiskt inte vad folk stör sig på i detta. JAg tycker faktiskt att det är en bra idé! Dels för att det faktiskt är ett hjälpmedel som andra, viagra ska man visst få bidrag till. Men hjälpmedel i form av dildos är visst en annan sak, då ska man vistas i sexaffärer. Inte i apotek? Varför inte? I den lokala tidningen ondgjorde sig en äldre man över detta, det var visst för lata och de borde inte få det så lätt. Ska man straffas för att man har det svårt att träffa någon som vill tillfredställa en? Eller att man kanske inte VILL träffa någon och hellre fixar den biten för egen del? Eller bara tycker att det vore en kul grej och lite omväxling?

Det är väldigt tröttsamt att vi alltid ska bestämma vad andra behöver.


Och nu, ett gigantiskt hopp.
Jag har just återkommit från en lysande konsert med Tomas Andersson Wij på Gamla teatern. Jag älskar denna man. Långt ner i stolen sjönk jag och lät hans melodier sudda ut konturerna. Underbara, Underbara Tomas. Som ett perfekt avslut, efter applåder och busvisslingar, kopplade han ur förstärkaren, ställde sig i trappen och sjöng med sin turnekompis Jennie Abrahamsson. Publiken satt andäktigt tyst, rysningarna längs kroppen underbara.
Här är texten till

Där får jag andas ut (avsked till en svensk pedikant)

"En gång var jag sorgsen nu har jag köpts fri
Inte längre slav under minnets tyranni
Ännu smärtar såret från ödets spjut
men jag har ett hem nu där jag får andas ut

Vart än vägarna bär vart än drömmen tar slut
i hans nåd faller jag där får jag andas ut

Där får jag andas ut
där får jag andas ut
i hans nåd faller jag
där får jag andas ut

En gång var jag bunden nu har jag köpts fri
Inte längre slav under världens tyranni
En gång var jag hunsad av maktens stora män
Nu är han min herre som dog för kärleken

Vart än vägarna bär vart än drömmen tar slut
i hans nåd faller jag där får jag andas ut

Där får jag andas ut
där får jag andas ut
i hans nåd faller jag
där får jag andas ut"

Sov gott, vänner! Och andas ut...

Veckans lästrio: Deckare.

Nu ska jag ta mig i kragen och hänga på lästrion, startad hos Petra. Jag har haft mina tankar om att hänga på bokfemman som har funnits runt om bland bokbloggarna. Men jag är ju så lat, så när jag väl ansträngde mig..ja,då var det för sent. Men nu en en färsk tre från mig.

"Årets första lästrio är, så här i påske-krims efterdyningar: Vilka tre deckarhjältar/hjältinnor är dina favoriter!"

Mina favvisar är...

Stephanie Plum i bytes-serien av Janet Evanovich
En kanske lite otippad stjärna som man tar helt till sitt hjärta. Mest för Evanovich blinkningar till den stenhårda deckargenren..

Robin Hudson, författare Sparkle Hayter
En annan okrönt drottning med fallenhet för reptiltunga och tung cynism. Måste älskas.

Barbara Havers, författare Elizabeth George
För hennes totala oglamorösa tillvaro.

Skulle gärna vilja sparka in Miss Marple på listan, men hon kan ju få ett litet tröstpris. I väntan på att de tre föregående damerna ska komma upp i samma ålder. Som Janet Evanovich fortsätter att mata oss med Plumska äventyr, ska man väl inte vänta sig något annat än att PLum och Morelli bråkar sig ända in på äldreboendet.

Och nu ett lokalt inslag.

Härikring rasar nu en hetsig debatt om psykiatrin och vården. Det är inte högt i tak, sägs det. Själv ska jag inte säga för myclet, jag vet inte riktigt vad det hela handlar om. Om jag förstår rätt, så har de anställda varit med i en undersökning om arbetsmiljö (på uppdrag av arbetsgivaren, är min gissning) och när resultatet inte uppfyllde förhoppnigarna skrevs ett veckobrev från ledningen där man som utomstående lätt skulle kunna se det hela som ett hot om en kollektiv bestraffning. Nåja, det var inte därför jag nämner saken. Ni som läser här vet att jag är otroligt självcentrerad och låter mycket lite sila genom filtret. Men här är en av kommentarerna som lokaltidningen fick emotta.

"Vad gör dessa 250 anställda inom psykiatrin i ... Det låter i mina öron som en orimligt hög siffra. Hur många vårdtagare finns det? I länet bor ju ca 120000 invånare och flertalet är väl friska...."

Bara 250? I detta län? Jag har beställt extralås till dörren. Sägs dessa änglar upp så tänker jag inte gå ut mer. I detta vildland av dårar. Nej, jag vänder på argumentet. Flertalet är i behov av vård. Det märker man ju bara när man åker bussen på morgnarna.

Harkel, harkel.

Min syster skrutt 1 har en ganska allvarlig åkomma, det är en total hängivenhet gränsade till knarkande av Tokio Hotel. Gruppen Tokio Hotel. Se ovan för identifiering. Han med sprethåret och kilolager av smink är alltså min blivande svåger. Han framkallar något som kan likna paniik och ångestattacker. Det som jag ser som positivt är att möjligtvis kan min syster halka in på ett sminksponsoravtal vilket gör att mina utgifter kan sina något. Under min arbetsbefriade period har min syster drömt flera nätter i rad om att jag har börjat arbeta för dessa snorvalpar...gissa vad man skulle behöva öronskydd och starka muskler för att undkomma alla galna fjortisar. Dessutom så kan jag ju bara tänka mig hur det är att spela extramamma till 4 grabbar i övre tonåren som får göra som de vill. Dessutom så är de tyskar.

Nu skulle de ha spelat nästa vecka i Stockholm, skrutt 1 har engagerat hela familjen till att köpa biljett, tågbiljett, fixa boende osv. Och ja, ingen av oss skulle följa utan övervakning skulle ske i form av släkt och vänners föräldrar. I tisdags kom domen, sprethåret ska opereras och turnen läggs på is för ett tag.

Ni kan ju bara gissa illvrålet och tårarna.

Nu funderar skrutten att åka ändå. Har ju tågbiljetter och boende. Och ledighet från skolan. Ungslyngeln ska alltså till storstan för att "kolla läget".

Denna orättvisa.

Själv funderade jag på att offra mina små besparingar för att följa. Finns ett stort urval av saker jag skulle vilja göra. Postmuseet har en utställning med Selma Lagerlöfs brev, Andy Warholutställningen är omtalad och hyllad, likaså Toulouse-Latrec på Moderna. Alla saker har jag presenterat för skrutt som alternativa utflyktsmål. Har mött ljummen respons. Nu blir det ingen resa av för egen del. Ska klistra etiketter och dricka Selectakaffe. I'm going back.

Vidderna vida.

Igår gick jag medvinden, stans vinteraktivitet. Uppkörda spår för sportfånar i alla dess slag. Själv är jag ju bara en lightversion av det där så jag tog mig fram via apostlahästar, även om jag sneglade avundsjukt på de som seglade fram på sins skridskor. Även om jag vet att jag aldrig skulle kunna segla fram på samma sätt. 4 timmar marathon var det frågan om. När jag äntligen kom upp på land hamnade jag på fel sida järnvägsspåren och gick vilse i ett bostadsområde.

Känslan av vilsenhet fortsatte idag när jag fick stå till svars framför arbetsförmedlingen. Vad HAR jag egentligen sysslat med?

Några andra som känner av vintern, visst blir man lite full i skratt? Även om man kanske känner lite med den stackare som skottar. där kanske man skulle kunna rycka in med en hjälpande hand?

Alla tecken, check!

Jag är löjligt gråtmild för tillfället. Jag gråter till nästan allt. Av utmattning, av glädje, av ilska och av sorg. Idag började jag gråta över den till brädden fyllda av en cynikers livsvisdomserien "mitt liv som död". För några dagar sedan sprakade mina hårtestar av ilska och jag gick runt och sparkade på dörrar och möbler och fräste för det mesta.Och jag är galet sötsugen...på choklad. Jag grät av lycka när jag fann ett högst intressant brownierecept. Jag måste prova snarast!!

här, kolla in svartbönoribrownies!
Hur gott låter det inte?

Vad säger ni? Kvalar jag in i PMSgruppen?

Förvånad?

Bert?

Vårt svar på jamie Oliver är visst BERT KARLSSON. KArln ska nu göra en Jamie i sitt matprogram Matakuten. Han ska skaka hyfs i sveriges skolmatsalar. Bert? Är det bara jag som såg hans tamper med Anna Skipper i Du är vad du äter? Tillåt mig vara skeptisk. Får han genomslag så kommer jag göra matlådor till HELA familjen.

På frågan om vad som han ansåg skulle förbättra skolmaten, svarade Bert att han tycker om potatismos.

Måtte inte Jamie förstå vad vi toksvenskar håller på med.

Jag tänker till och med peka.

Jag är på uselt humör. Jag är så sur så jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag är arg på mig själv, andra, livet, Gud, ja vi kan fortsätta den här listan om ni vill. Jag är. så. sur. Hmm, luddet påstår att det finns så många fula saker men behöver inte ställa sig och stirra på dem.
äh, jag säger så här. Jag känner för det nu, ok? Jag tänker stirra ögonen blå.

Nöjd nu?

Kontaktannonsen som jag skrev...eller kunde ha skrivit? Vem vet, inte ni..hahhahahaha.

UPPDAT.

Jag gick in på London review of books personal ad och fann denna kontaktannons.

" The complete list of my sexual conquests: 1994-95 – Anna; 1996 – Julia, Alison; 1997 – Italian girl at Karl’s party, Claire (Clare?), Jessica (fingered); 1998 – Anna again (big mistake), receptionist at my second temp job (possibly called Helena), Becky (I was in love but she went back to her boyfriend); 1999 – Jeremy’s girlfriend; 2000-01 – Karolina (deported); 2002 – woman at night club, woman at night club, woman at night club, woman at Stewart’s barbecue, Stewart (accidental coming together of groins, the three of us were naked and very, very drunk), woman at nightclub; 2003-06 – Evil Satanic Bitch Whore; 2007 – the internet. LRB-reading women to 35 – don’t pretend your relationships have been any less incongruous and unsatisfying. Write to probably the most normal guy you’ll ever see in a lonely heart advert and maybe we’ll end up friends or lovers or despising each other and wincing every time we remember our awful one-night stand or maybe we’ll get married or have children. Writing’s a good start though. Man, 29.box no. 04/01 "

Jag är kär och ni kan inte hindra mig, jag har redan skickat svar.

kulturkvinnan i mig på diet.

En närstående föreslog att vi skulle skippa let's dance för att se K special om en fotografkvinna. Jag fick kallsvettningar och andnöd. Jag är kulturtant, jag ska inte välja populistiskt skit framför högklassig dokumentär som säkert är svartvit mer än hälften av tiden. Men det gör jag. Det är inte sant. Fördärvet är här. Med det här arbetslediga livet har jag nu fyllt med tvserier upp till öronen. Det är gilmore girls och Will & Grace och Grey's Anatomy och Christine och Sjukhuset och Womens murder club och Men in Trees och Private practise och Vänner och Seinfeld och CSI Miami och CSI crime investigation och Jay Leno och Oprah och Rachel Ray och Ally Mcbeal. Det enda stället jag drar gränsen är vid Keno, jag tror det är på grund av det svåra språket. Det är helt absurt, jag får inget gjort. Men ge mig en serie med människor som har sex och som sårar varandra till höger och vänster och jag är alldeles fast. Hmm, det är kanske därför Keno inte passar in, de har ju inte ett så vilt rykte om sig den däringa gotlänningarna. Sjukhuset från Uppsala är väl den som sticker ut på den fronten men den har ju allt annat.

På radion nuförtiden får man så mycket nya insikter och lärdomar, idag berättade de om den brasilianska djurkliniken där man kan lämna in lilla Pluto eller Fido eller vad det kära hundbarnet heter och få Botoxsprutad hund tillbaka. Äntligen så får Botoxen visa vad den går för, jag menar hur skrynkliga pannor är det väl inte på hundar nuförtiden? Sen när hunden kom tillbaka hem så ska väl en viss konvalescenstid infinnas och vad är väl då inte bättre än att placera hunden framför tvn där man kan visa den nya dogmovien med vackra vyer över katter, andra hundar och brevbärare med lugnande musik. Till det får hunden dricka den nyutkomna hundölen Long Tail ale med biffsmak. Självklart alkoholfri, för annars vore det ju knasigt. Eller? Allt detta jag nu har berättat är bara vad jag lärde mig på radio idag. Och ni tycker det är konstigt om man gräver ner sig i sjukhusserier där det stora problemet är att hålla koll på de två som inte har legat med varandra.

Trött på mitt boktjat?

Vill läsa in dig på böcker, men har inte riktigt varken tid, ork eller lust?

Kolla in Bookaminute. Här får du essensen av böckerna. Mycket kortfattat vilket gör att du sen kan slå det i huvudet på vem som helst. Varför inte börja med Bilbo av Tolkien, en sån där tjatad bok som egentligen - hur bra är den?
Nåjå, här kommer sammanfattningen.

Bilbo Baggins
Ah, now for some peace and quiet. Oops, someone's at the door.
Balin
We're dwarves. I'm the merry one.
Dwalin
I'm the happy one.
Fili
I'm the young one.
Kili
I'm the other young one.
Dori
I'm the funny one.
Nori
I'm the joyous one.
Ori
I'm the cute one.
Oin
I'm the jolly one.
Gloin
I'm the silly one.
Bifur
I'm the one with the funniest name.
Bofur
I'm the one with the looniest name.
Bombur
I'm the fat one.
Thorin
I'm the one with a distinct personality.
Gandalf
Now that you're all here, let's go on a quest.

(They get captured by TROLLS, and it is DANGEROUS, because they almost get EATEN. Then they get captured by ORCS, and it is DANGEROUS, because they almost get EATEN.)

Bilbo Baggins
What have I got in my pocket?
Gollum
I don't know.

(They get captured by SPIDERS, and it is DANGEROUS, because they almost get EATEN.)

Smaug
I'm an evil dragon. Hiss hiss.

(Bilbo Baggins turns INVISIBLE, and then some obscure co-star SLAYS the dragon, and it makes a MESS.)

Bilbo Baggins
I'm going home. Peace and quiet, here I come.

THE END

Nu är denna boksamlingen endast på engelska, så du som hoppades läsa in Mobergs utvandrarsvit i ett huj, glöm det. Finns inte. Men för att parafrasera en viss "80 romaner för dig som har bråttom". Sviten skulle nog se ut så här.

Alla
Elände, Elände, Elände

Alla
Sjösjuk och elände
Löss?

Alla
Misery, Misery, Misery
Indianer?


Vill du istället veta vad du ska läsa härnäst? Prova What should I read next.

Hade en lite konstig dröm inatt.

Jag läste mina böcker till ögonen stöp inatt. Vilket gjorde att jag drömde nåt helt konstigt.
Jag var på semester, en Jane Austen booktour iklädd skrymmande (gravid?)klänning med bahytt (me & mr darcy av Alexandra Potter), kärade ner mig ordentligt i en skäggklädd argentinare med klara gerillatendenser (Che av Björn Kumm). Eftersom vår framtid var något oviss, det hade något med gerillan att göra, blev vi placerade i en inrättning för människoöverskott (enhet av Ninni Homqvist). Där gick jag vilse i det stora och mörka biblioteket (nattens bibliotek av Alberto Manguel) men blev räddad av två mumintroll varav det ena var klart alkoholpåverkat (Två - ett konstnärsäktenskap av Märta Tikkanen).
Jag är mest glad över att jag inte har börjat läsa Göran Perssons memoarer om sina vägval och minnen. Funderar på hur Göran skulle ha dykt upp i denna dröm.

Jag hade en liknande knasig dröm för några dagar sedan när jag somnade i livrustkammarens föremålsförteckning. Samma dag hade jag läst om konstkuppens förehavanden när den berömda målningen skriet rövades bort. Drömde att jag sprang genom Stockholms gator i Gustav II Adolfs gulddräkt med den uppstoppade hästen i hasorna.
Jag börjar fundera på att inte läsa så mycket innan jag ska sova. Kanske jag borde sätta upp en tavla att titta på istället.
Annars ska nu dagen fortsätta med kakbak till kvällens kafferep, själv ska jag fortsätta min filmfrossa. Kvällen bjuder på bra film på trean - Garden State - och spännande sjukhusserier. Tur man inte har viktigare saker för sig. Livet hankar sig fram, möjligtvis håller jag på att bli knäpp.

Confessiontime.

Jag är en boknörd. Det vet jag nog. Men jag älskar min bokhylla, sömnlösa nätter kan spenderas med blicken vandrandes över hyllorna, smekandes bokryggar. Och är det något som gör mig ledsen är att se bokhyllor som inte får utveckla sin pontential, som inte får visa vad de går för utan bara bära upp någon futtig porslinsgroda. Nej, prydnadsaker är inte godtagbara som den bärande delen i en bokhyllesamling. Jag har spenderat helgen, min lediga helg, med att läsa bokbloggar och främst min favorit Trashionista, en amerikansk blogg med fokus på chicklit. Jag ÄLSKAR chicklit och därmed även bloggen. Bloggen har hållts igång i tre år nu, vilket innebär att jag har läst VÄLDIGT många inlägg i helgen och då främst de med boktips. Min önskelista på böcker har exploderat, det är precis som min kropp helt enkelt reagerar med en allergisk reaktion på mitt alltmer allvarliga köpstopp efter bokrean. Egentligen, jag har så många olästa böcker i mina hyllor att jag borde vara sysselsatt flera år framöver. Men hur kul är det? Och adlibris medlemsserver skulle nog helt enkelt krackelera under min önskelista.

Vad är då chicklit? Ni vet, de här böckerna man brukar kunna inhandla på olika större mataffärer och busstationer. De böckerna som ofelbart har en långhårig man med stenhårda bröstvårtor och något vitt skynke draperat kring kroppen som av en händelse har gått sönder. Skynket, inte kroppen. Och sedan ligger det någon flickstackare (mager, vacker, blond) antingen vid mannens fötter, runt hans hals eller klamrandes i hans famn. Harlequin brukar förlagsnamnet vara. Ehum....det är inte chicklit. Även om jag i vissa dåliga fall undrar vad som är skillnaden. Och ibland så kan jag hitta gamla harlequinböcker som har tryckts om enligt de nya chicklitramarna, med andra ord bara bytt omslag. Nej, chicklitens stora genomslag var med Bridget Jones och eventuella frågetecken nu är inte trovärdiga. Bridget kan man inte ha missat. När sedan Marian Keyes äntrade scenen fick genren sin egna drottning, Danielle Steel var aldrig påtänkt. Danielle är mer Harlequin, enligt mig. Sedan har genren verkligen exploderat. De känns igen på sina färggrälla omslag, de brukar ha kroppsdelar eller fjärilar eller nåt annat myspysigt.

Som exempelvis de här.

Handlingen uppfyller oftast något av dessa kriterier

Kvinna i 25-35 årsåldern, en problematisk familj alternativt kompisgäng, issues från det förgångna, ett arbete som inte är karriärsdanande, ett obefintligt kärleksliv, ett behov av nya vägval.

Det som är underbart är att dessa kriterier är möjliga att placera in i olika subgenrer vilket har utvecklats främst i det stora landet i väster. Där har chicklit genrer som ska tillfredställa den pryde, den mindre pryde, den övernaturliga fenomenintresserade, den som är nyförälder, den som har vuxna barn, den kristne osv. Själv har jag förkärlek för de böcker som sysslar mest med problematisk uppväxt kontra obefintligt kärleksliv och personer som behöver en spark i baken. Eventuella utarbetade och bedragna småbarnsmammor går bort. Jag tror det är någon identifikationsgrej. Det kanske säger något om mig som läsare att de två chicklitböcker jag läser nu heter "me and mr Darcy" (mr Darcy från the land of Jane Austen, för den som inte läst Stolthet och fördom eller för den delen grinat framför den 6 timmar långa kostymfilmen) och "remind me again why I need a man".

Kritiken mot chicklit är oftast att det är skräplitteratur, ur ett feministiskt perspektiv är det komplicerat. Är det en genre som fördummar eller belyser? Samtidigt är det en genre som det ses ned på, för att det är för kvinnor av kvinnor. Oftast. Och ok, det finns en massa dåligt skräp inom genren. Men även pärlor som jag tror och hoppas ska gå till historien. Tyvärr ska sägas att om man ser till historien så har kvinnor verkligen svårt att hamna inom kanons murar och risken finns att genren gör att murarna fortsätter vara intakta. Däremot så är Jane Austen fortfarande ett känt namn, skulle hon ha skrivit böcker idag skulle det räknas inom chicklit.

Ett långt stycke boknörderi från min sida. Jag har dagdrömt om att öppna min egna bokhandel med bara chicklit. Själv skulle jag husera affären iförd min klänning och bahytt a la Austen. Karlar utan kostym och hatt göra sig icke besvär att försöka komma genom dörren. Sedan skulle jag ha afternoon tea varje eftermiddag.

Förresten hittade jag lite nya bloggar, bland annat om en kvinna som är gilmore girls fanatisk och bloggar inlägg om sin strävan att bli en gilmore. Vad jag tycker om med nätet är att man kan alltid hitta någon som är lika knasig som du själv är. Jag har även hittat diverse bokhandlartips som ska besökas när jag far till New York. Förresten tänker jag då bo på det nyöppnade bokhotellet som har tagit boknörderiet till nya extrema nivåer...

Prioriteringar.

Ute har det glashala h**vitet övergått till ett snöknakande solskimmer. Så där härligt som det kan vara i fjällen på våren. Ja, det är vår. Solen är ju framme. Enkel årstidsmatematik. Mörker = vinter. Och här sitter jag.

Jag återupptog mitt tränande denna vecka efter ett lååångt uppehåll. Min kropp fick en omedelbar chock och befinner sig i detta tillstånd fortfarande. Hjälper inte att jag har frångått min kaffekonsumtion för det fina teet. Igår spöade ett löpband min arma kropp, idag släpade mina stackars krampade muskler hem det sista paketet av bokrean. Jag lovar nu att införa en vit månad. Mars, du strålande sol om hörnet. Min vän i vassen undrade hur jag kunde ha råd...eh, nä. Det har jag inte. Men jag prioriterar bort annat jox för denna återkommande världshändelse som bokrean ändå är. Nu ska jag bara försöka tvinga in böckerna i den redan överfulla bokhyllan. De krampande musklerna får fortsätta slita. När jag äntligen ska få eget boende får jag nog se efter största tvåan möjligen att finna. Om jag inte ska bygga en koja av böckerna. Vid E4:an.

Säg hej till mina nya vänner.

Och ja, det är en korumpa ni ser.

ack, du norrland sköna.

on location. Jag tyckte det var en väldigt bra idé att se gilmore girls till sena nattimmen tills ögonen tårades av både ett och annat skäl. Sen fick jag krypa ner i skruttens säng eftersom den hade behagat att falla ihop i en hög på min säng vid halv sju och sedan sova 12 timmar. En hård helg. Låg sedan med min bibliotekshög runt mig och rörde mig försiktigt i sömnen för att de inte skulle trilla ut. Sen när jag vaknade, fel när mitt huvud vaknade men inte min kropp sträckte jag ut armen och bläddrade i närmsta bok. Jag läser Hett av Bill Buford för tillfället, jag använder den som aptitretare, efter att ha läst bara en halv sida måste man stoppa nåt i munnen. En matnörd som hamnar i en framgångsrik och lite finare restaurang i hektiska New York för att där lära sig laga mat. På kockars vis. Samtidigt som han snöar in på frågor som varför ska det vara ägg i pastadegen och hur många i så fall? Vad sjutton gör man med 45 kilo polenta? Osv. Det är intressant, kul, men främst hungrande. Så därefter blev det frukost.

Imorgon är det bokrea. Jag hoppas ni är medvetna om det. Själv är jag så luspank så jag får bara gå omkring och dregla på böckerna i affärerna, förhoppningsvis kan jag då få köpa böckerna till än lägre pris. Fast det är inte så mycket att dregla över i år så tror jag bara ordet bokrea fungerar som pavlovs ringklocka för mig, arma krake. Jag har löst problemet att nätbokhandeln ska skicka paketetet till mig med faktura. Borde infalla med min akssa, paketet i sig riskerar att vara tyngre än förra årets 12 kilo.

I lördags var jag på en helt underbar konsert med Sofia Karlsson, jag ryste och ögonen tårades om vart annat. Det fick jag göra även senare under kvällen när melodifestivalen genomfördes, men det var av helt andra skäl. Kan vi inte bara skicka Björn Gustafsson ner till Belgrad? Så kan han få dansa till HAddaway's What is love och spela upp en inspelad hälsning från Christer Björkman? Varför är elaka Lasse så hård mot Kristian, när det är Christer Björkman som han borde låsa in? Sofia Karlsson, för att återgå till det braiga, höll på i två timmar och bäddade in oss i ett rödflammande ludd, den lilla väna stjärnan sjöng så det sprakade i hjärtat. Jag kan inte välja ut en favorit men när hon sjöng Dan Anderssons speleman och Du, liv.. lättade man från stolen. Man ville bara stänga in den underbara känslan i sin lilla vrå. Jag hamnade bredvid två rödvinsdrickande damer i 40årsåldern som var helt tagna och sedan bestämde sig för att adoptera mig. Vi ska visst träffas på kommande konserter i vår.

För övrigt, den stora nyheten på de mer skvallerriktade kanalerna är att George Clooney hade med sin flickvän till Oscarsgalan. Konstigt säger jag eftersom jag inte har några som helst minnen av att ha vandrat på röda mattan invirad i en gardin. Jag får trösta mig med den helt fina Viggo.

om du har behov av fler bilder på den här mannen.

För den som är lite mer allvarlig och inte orkar med all skvallerpress, kan man läsa vad vi gör med vår jord på aftonbladet. Nog för att få en att vilja gå och lägga sig igen.

En positiv livssyn?

Min semester slutade på ett mindre bra sätt. Jag fick ett nedslående meddelande som gjorde mig grubblande. Ett lovande löfte om strukturerande av livssituation kom av sig, min dans i limbo fortsätter. Jag för höra mer än en gång att det är väl bara att göra det och göra nåt åt det, jag själv upprepar orden högt för att iaf göra någon nöjd. Men jag börjar fundera. För det är f-n inte så lätt. Jag menar, eftersom det inte händer måste min förmåga vara under all kritik. Och det är det som blir allt mer klart för mig. DEn berömda akassedepressionen börjar komma ikapp. För allt hänger ihop, det är som det berömda uppackandet av julgransbelysningen, det spelar ingen roll i vilket snöre som man drar. Det värsta är att känslorna kommer alltmer under huden. Jag känner inte igen mig själv. Jag låter saker verkligen bita mig. Är det för att man så många gånger blir utvald för att sedan förkastas? Att jag är fast i en situation som jag själv inte ser någon ände på? Jag hatar intervjusituationer, att stå till svars och hittills inte räcka till. Jag ger inte upp, det måste jag ha credit för. Men det blir tyngre att leva up till min egen gränsdragning.

Och....ja, det är vår och dags för den årliga årstidsdepressionen. Min kropp fattar inte det här att bli PIGG av det återkommande ljuset.

still love.

Min rygg och mina tunga ben är alldeles förfärligt trötta efter en lååång dag med vänner och mycket spring i ett dopkök. Har ätit och fikat och druckit en halv kanna kaffe på fastande mage. Varför jag tog på mig att koka 80 koppar kaffe övergår mitt förstånd, jag kan ju inte ens koka 5 koppar. Det blev starkt och svagt om vartannat. När jag sedan vinkat av sista man och tryckt in dopfamiljen med alla presenter och tårtrester i den hyrda bilen släpade jag mig till den öde busshållplatsen. När jag sjönk ner på bänken och såg ut över diset och halvmörkret, drabbades jag av den stora ensamheten. Jag TOKlängtade efter familj, vänner men främst barn. Har missbrukat mina hormondanser denna helg efter att ha haft minst två barnnackar att snusa, alltid i närheten. Jag for hem till den tomma lägenheten och lade mig i badet för fötternas skull. Sedan har jag ätit glass framför dålig film och nu ska jag krypa ner i sängen med alla mina böcker. Jag kan inte få in i min hjärna att jag verkligen tackar nej till det här självständiga livet. För jag nu snusa på bokryggarna i brist på annat kanske mitt förstånd tippar på rätsida igen. Till then...

I love this town.

På besök. Och mycket avslappnad. En stad som jag verkligen skulle tänka mig att bo i. Mest för bokhandlarna. Och en och annan fin kompis.

Min matlagningsförmåga brukar vara ganska stabil. Jag brukar ha ett hum om saker. Men ibland blir man satt på pottkanten.
- Jag måste äta nåt innan jag far imorgon. Jag har köpt fisk. Vad kan vi göra av det?
- hmm..ja, vi kan ju alltid göra nåt med potatis och spenatsås...eller lite fiskgratäng...eller nåt annat kul? Vad har du för fisk? säger Bull.
- Hajmal.
- Hajmal??
- Ja...
................det fick bli receptet på baksidan av paketet. Mycket pesto, blev mycket gott.

Hjälp önskas.

Nu är jag trött att rapa konstiga beskrivningar om mig själv, när jag intervjuas. Måste jag än en gång säga att jag är en lugn och jordnära tjej kommer jag krypa ur mitt egna skinn. Det låter som en tacky kontaktannons.

Vad ska man säga för nåt? För att låta som en normal människa?

saker jag funderar på under den stora skidgrejen.

Det pågår en ganska stor tävling utanför mitt fönster. Nästgårds iaf. Mycket folk är det. Jag lyckades först befinna mig flera mil åt ett annat håll ute i en liten lada med små söta lamm, sen blev jag kallad tillbaka till verkligheten och till civilisationen. En tvåtimmars arbetsnervju på SÄPO. Hur det gick får vi nog se. Och höra. När jag så satte min fot i den bekanta staden var jag förstummad. Det var folk över allt. Mycket folk. Och folk med skidor.

Några iakttagelser

• Varför går vanliga människor omkring, bärandes på skidor? Har de något hemligt sällskap för sig. Idag när jag satt på bussen hem och kom körandes förbi en fotbollsplan ( mao en plan mark) stegade en kvinna ur diket med skidorna i högsta hugg. - går den här bussen till backen? sa hon till chauffören. Chauffören sade lite brydd - näää..den går till härke. - jaha, sa kvinnan, är det en backe?
• Jibbling låter som något halvporrigt men visade sig vara unga tonårspojkar i för stora kläder som tolkade bakom skoter rakt mot en stor snöhög, fast i fel riktning, för att avsluta färden i någon gigantisk volt på sisådär 5-6 meters höjd. Och sen försöka låta bli att landa på huvudet. Skotern i sin tur gjorde en likadan snurr. Jisses, vad det sög i magen och man kunde inte slita blicken även om man visste att det där kan verkligen sluta illa. Varpå mor tuta säger att hon ska köpa en skoter för att hon blev sugen att prova det där. Vad är det med föräldrar och deras tonårstrots? Varför kommer den i så sena perioder?
• Varför envisas man med att försöka undervisa om lokalhistorien om det ändå inte blir rätt? Vad sjutton ska de stackars turisterna tro? Fick ett infoblad, eftersom jag ser så otroligt turistig ut, där det förklarades att om vårt län haft samma folktäthet som nederländerna skulle 18 billions (biljoner?) människor bo här. Va? Vad innebär detta? Vi är inte nederländerna, va? Sen får man reda på att en mycket känd kompisitör fann sitt sommarboende i trakterna som inspirerade honom mycket. Han levde där i många år för att sedan dö i....december 1042. Oj, det var bra MÅNGA år sedan...Vad spelade han för instrument då egentligen? Varför blir lokalbefolkningen allas egen guide? Min mor guidade mig runt staden när vi var ute ikväll. "ser du den här gatan som vi går över här, (pekar med viftande armar i alla riktningar) den brukar jag åka på när jag åker bussen. Buss nr 9 iaf. Den går här." - det menar du inte, går den bussen här som jag åkte till jobbet i 1,5 år?
• Nu vet jag hur det känns att vara på en invigning i badhusparken avsedd för cirka 300 personer på sin höjd. Och så kom 20 000 istället. Varken scenen eller Bildskärmstvn var synlig, ljudet obefintligt. Och då stod vi inne i parken. De stackare som stod ute på isen såg nog ännu mindre. Det som var skrämmande var när hela hopen sedan vände sig om för att tåga upp mot stortorget. All snö som packats ihop blev is och plötsligten gick 20 000 personer mysteg som en samlad klump och tryckte sig mot varandra. Man var hjälplös.
• Norrmän är inte så bra på engelska.
• Varför lägger man en cirkusföreställning kl 01.30 på lördagnatt i badhusparken? Går jag och lägger mig nu kommer jag inte vilja kliva upp. Det är alltså tur ändå att man började blogga.
• JAg såg världens koolaste lesbiska par (ja, i denna stad iaf :) på väg hem på bussen. De hade gjort dreads båda två. Men med mycket tjockt garn!
• Varför är alla konstigt utklädda människor från Tyskland? Eller från Sveg? Och varför är de alltid äldre män med ölmage och skägg?
• Varför har alla elitskidåkare sina träningskläder på sig? JÄMT? Har de något alarm på sig under kläderna som kan börja tjuta när som helst och de måste bege sig till närmsta spår?
• Om jag skulle vilja ha en sån där leende gutt, som pratar härlig norska, vilken avdelning ska jag kontakta då?

Slutligen vill jag bara berätta att vårt fina rådhus har förärats med världens fetaste ljusspel som slår allt jag någonsin sett...nästan. Vi såg spelet två gånger på raken igår. Den håller på tio minuter för att sedan ta paus i tio. Slutligen pratar ajg med min bror och förklarar att de måste gå dit och kolla. De hade redan varit där. För två dagar sedan, och de hade verkligen inte tyckt det var någe bra. För två dagar sedan hade det inte börjat, så med andra ord stod min bror och sambon och tittade på ett vanligt rådhus och lyssnade in klockspelet kl 21 på en torsdagkväll. Förstår jag det att de inte var överväldigade. Klockspelet har ju inte ens bytt ut jullåtarna än.

Idag vill jag inte vara med.

Igår kväll började den nya kostymsatsningen på SVT, Tudors. Med en pojkvasker till kung i England som suktar efter sex och krig. Någonstans ska man alltså uppbåda sympati med karln för att stå ut 11 timmar. De måste verkligen ha funderat de däringa producenterna. Först så viftas det mycket med bröst, nakna och halvt påklädda, det fullkomligt hoppas hambo i sängarna och de har letat fram en manlig skådespelare som ser grumsen ut precis hela tiden. Han har väldigt farliga ögon och enviten blick som han använder på en och alla, oavsett situation. Dessutom tror jag han spelar alla roller men med lite variation i plymskjortorna. Ja, han ser bra ut men det hör inte hit. Jag önskade han kunde spela lite också. DEssutom blev det nästan lite pinsamt med allt sexande. DEt verkar höra kostymdramer till nuförtiden, eftersom människan av idag sitter kvar längre framför tvn om det hoppas lite. För egen del blev det pinsamt efter ett tag eftersom familjemedlemmarna i kollektivet lyckades gå förvi vid varje ny sexscen. De måste ju undra om jag tittade på porr på onsdagskvällar. Nåväl, jag ska se nästa avsnitt också.

Nåväl, pojkvaskern med sitt vargagrin fick mig mest att längta efter någon riktig skådelspelare. Tyder det på tantpoäng för min del? Jag hoppas den avskrivs nu när jag erkänner, högst anonymt, att tvserien fick mig att drömma om mycket flagranta situationer med George Clooney inatt. Nå där en serie jag skulle vilja se. Mmmm...

Men tjenare. Nu vill jag köpa hus.

http://sagasbibliotek.blogspot.com/2008/01/sagohus.html

Kolla in.

Om JAG får bestämma.

Jag har ett hatkärleksförhållande. Ett väldigt passionerat sådant. Det gäller de stora bokhandlarkedjorna. Deras vara eller ickevara har diskuterats en del på mina kära bokbloggar. Eller ja, det är väl snarast de mer oberoende. men anyhoo..
To my point, en ny stad och jag måste veta var bokhandlarna ligger. Sedan kollar jag kartan därifrån. Är jag ensam i en stad kan jag lätt spendera timtal att gå mellan bokaffärerna, varv på varv, gå nya rundor för att kanske se något som jag missade förra gången eller bara jämföra priser. Jag är en nörd helt enkelt. Samtidigt som jag är beroende måste jag verkligen dividera med mig själv innan ett inköp görs. För att i mitt huvud göra en beräkning på var jag helst kan tänkas köpa boken billigast. Är det en ny bok brukar ena kedjan ha ett visst nystandardpris, beroende på kedja och genre. När man besökar kedjorna så ofta får man en blick för sortimentet, en viss kunduppfattning. Hittar jag en bok som inte följer sortimentregeln kan butiken få extrapoäng, ibland minus oftast plus. Eller egen prissättning. Däremot kan jag bli snål om jag ser att de lägger på väldigt mycket extra. Något annat som är intressant är att kolla vilka böcker som skyltas, finns det möjlighet att hitta personalens favoriter och hur anvädner man lokalen. Ja, nu förstår ni varför jag kan vara på bokaffärer i timmar.
Nåväl, nästa grej är att kolla in personalen. Tyvärr måste jag erkänna att jag är hård i min bedömning. Jag, som den boknörd jag är, när ljuva drömmar att få jobba i en bokhandel och kan ibland känna att VISSA har verkligen ramlat in på bananskal. Och då, och detta erkänner jag bara anonymt, snörper jag ganska hårt på munnen. Jag gillar att kolla in personalkemin, stilen och kunnandet. Inte att jag sätter dem på prov, snarare tjuvlyssnar jag på när andra kunder får hjälp. Även här sker ett poängbedömande. Bra tips eller bara rent "den här säljer mycket så då är det ett säkert kort".

Ta nu detta i beräkning när jag återger min lilla historia. I helgen så besökte jag civilisationen och hade då bestämt mig för att inhandla biografin om Tage. Jag frångick min vana att beställa den för att jag kände ett behov av att ha boken NU och jag börjar känna att det är min plikt att stödja bokhandlarna så att jag kan fortsätta mitt nöje, enligt ovan. Nåväl, jag knallade in på ena kedjan och kollade priset och kände en viss aning av att den andra kedjan skulle vara billigare så jag knallade dit. Men hittade inte boken. Gick till informationen.
- Ursäkta, har ni den nya biografin om Tage Danielsson? Den är skriven av Klas Gustafson.

Kvinnan bakom kassan harklade sig lite för att sedan börja söka på ordet TAGE...gissa om hon fick många träffar. Anyhoo..så stod hennes kollega bredvid och gav en hit om att kanske söka på hela namnet för att få en träff. Kvinnan skriver så in TAGE DANIELSSON och vänder sig till sin kollega
- Jaha, är han död eller? ........
Nu kommer kanske en ganska hård besserwisser fram i mig. Men en kvinna som inte vet om TAGE är död.Vad gör hon där? Jag stod alldeles mållös, tackade sedan för mig och gick till den andra kedjan. Plockade åt mig boken och gick till kassan, fick hjälp av en ung kille som intresserat bläddrade i boken medans kvittot skrevs ut. Och gav mig sedan ett fint leende.

Vad lär vi oss av detta? Att kanske inte ge upp på första försöket, men är man i ett instabilt tillstånd är nätbokhandlarna att föredra. Jag vill inte åka dit på förargelseväckande uppträde bara för att en kvinna som har mitt drömjobb inte har koll på svenska hjältar, eller nåt annat som man vill veta.

Jamen ville ni inte att jag ska hälsa på er?

Sms 1, från mig till den stackare som ska husera mig i helgen (vi har provat det här en gång tidigare och då blev personen magsjuk dygnet innan)
"Nu närmar sig det kritiska ögonblicket. Ta det nu extremt lugnt, undvik nu i ett dygn framöver att äta något dåligt, gå ut utan mössa eller låta någon nysa på dig. Så kanske det här går att genomföra."

Sms svar tillbaka
"Jag ska stå naken o äta rutten pizza i snön imorgon. Annars så ska jag ta det lugnt."